Eftersom småpissenissorna har valt att lagra hela sitt bohag hos mig och pissenissan, så börjar det bli lite trångt, så undertecknad och pissenissan börjar se efter vad som kan säljas på blocket alternativt slängas.
En av sakerna som pissenissan ansågs kunde slängas var en mycket ful och stor lampfot i keramik som har stått i förrådet sedan min mor dog.
Jag kunde ju inte gärna säga emot logiken i det min hustru sa, men när jag skulle bära ut lampfoten, så kände jag att jag inte kunde göra det.
Detta är en keramikpjäs på dryga 2,6 kilo (jo jag har vägt den). Så undertecknad gick runt med keramikpjäsen i famnen och försökte hitta en plats i huset att placera den på.
När pissenissan, dvs min hustru, såg mig vanka omkring i huset med den fula keramiklampfoten så bröt jag naturligtvis ihop och börjande gråtande berätta om mitt minne när min då mycket unga mor (25 år) kom hem med denna hemska lampfot från keramikkursen och stolt demonstrerade den för min far, min syster och mig.
Numer står lampfoten framme för allmänt beskådande. Och jag kommer aldrig att slänga den.
Hälsar Lumpsamlaren.
PS,
Första gången jag lagt upp en bild på bloggen. Jag börjar nästan bli en sån däringa intranät-dauta-multimedia guru 😉 Eller vad det nu heter?
/DS
pissenisseblog 