Russin och brysselkål

Jag är faktiskt rädd gör russin, är det konstigt att förstå? Jag har träffat flera dussin och de är så hemska så!

Däremot så älskar jag spenat, brysselkål och de flesta svampar. Röksvamp är faktiskt förbaskat gott. Nej inte att röka, utan i matlagning. Dock måste man plocka dem tidigt, innan de blir ”rökiga”, och steka i smör eller ett veganskt alternativ såsom rapsolja.

Mina systerbarn, varav två är tillverkade i Bryssel, och en tom född där, har däremot alltid vägrat äta brysselkål.

Nu har dock pissenissan idag köpt brysselkål på extrapris, så förhoppningsvis så får jag ostgratinerad brysselkål någon gång de närmsta dagarna. Jag tror nämligen att det är det enda som kan fixa min migrän som jag haft i nästan tre dygn.

Palak Paneer tror jag också kan hjälpa. Spenat med ost, (eller tofu som vi brukar använda). Går att göra helt vegansk om man byter ut grädden och smöret mot havregrädde och majs- eller raps-olja.

Hälsar pissenisse som egentligen gillar att äta blodmat och död gris, men som tror att vi borde äta mindre av döda djur.

Annonser

Göteborg

Tyvärr, så kommer nog snart Stockholm bli det nya Göteborg, och det är delvis mitt fel.

På företaget där jag arbetar så är vi alla medelålders+ vita män, så drar vi en massa ordvitsar. Problemet är att detta har spridit sig även till systerbolagen, där åldersfördelningen är betydligt mer jämnt fördelad. Vi har tydligen förlett även unga kvinnor till att börja dra ordvitsar, eller gubbskämt som vi kallar det.

Risken är att denna epidemi sprider sig inom hela koncernen, och rätt vad det är så börjas det dras ordvitsar mitt i Stockholms city. Tex på krogen, caféer, på Åhlens, NK eller, (ve och fasa), i de fashionabla modeaffärerna.

Följderna av detta kan bli katastrofala! Tänk om vi stockholmare helt plötsligt börjar prata med varandra, i värsta fall även på buss och tunnelbana.

Nej ett stopp måste ske! Vitsar bör inte få dras. Att hälsa på varandra i hissen bör vara förbjudet. Hålla upp dörren måste även det förbjudas. Men framförallt måste konversation på buss och tunnelbana beivras.

Vi har en Stockholms-attityd som måste värnas.

Anser Öfverste von Gyllenstråhle

Hundar på jobbet

På min förra arbetsplats så hade vi en mycket liberal synpunkt med att ta med sig sina hundar till arbetsplatsen, så länge vi inte hade några pälsdjursallergiker, vilket vi aldrig verkade få.

Hundarna var mycket uppskattade av de flesta medarbetarna. Det var väl förmodligen enbart en som inte var så jätteförtjust i hundarna, vilket såklart gjorde att hundarna var ännu mer förtjusta i honom och gärna lade sig vid hans fötter. Men då vi som var hans chefer frågade om vi skulle ta bort hundarna, så sa han ”Nä det är ingen fara”. Vi var väldigt noga att fråga om han verkligen menade det, men han envisades med att påstå att så var fallet. Regeln var ändock att om en enda person hade problem med att vi hade hundar på kontoret, så skulle det bli bannlyst, vilket vi tydligt förklarade.

Ett problem vi hade var att många medarbetare ville muta hundarna med kakor, vilket inte är helt bra för deras hälsa. För mycket socker och viss risk för chokladförgiftning. Så undertecknad som försöker vara en snäll och vänlig människa, köpte in en massa hundgodis och förklarade för medarbetarna att det var fritt fram att ta hundgodis och ge hundarna och att det var mycket bättre än att ge dem kakor.

Det roliga var att det tog inte lång tid innan hundarna lärde sig skillnaden mellan: ”Vill du ha kaka”, så sprang de till fikarummet, och ”Vill du ha godis”, så sprang de till mitt rum, där hundgodiset var lagrat. När någon av mina medarbetare sagt ”Vill du ha godis”, så var hunden inne i mitt rum långt innan medarbetaren hann med. Dessutom så visste de exakt i vilken hylla som godiset fanns.

En annan rolig episod var att när en av de yngre tikarna kom på besök, och hundägaren inte riktigt hunnit med att stänga in alla hundar, så får den lilla tiken syn på mig (när jag är på väg till fikarummet för att hämta kaffe), och känner uppenbarligen igen mig, och springer i full fart mot mig, hoppar upp i min famn, varvid undertecknad ramlar ner på rumpan.

”Hej vem är du?” frågar jag. ”Jag känner inte riktigt igen dig”. Men jag insåg att det måste varit en av de hundar jag mött, ity när jag frågade om hon ville ha godis, så sprang hon direkt till mitt rum och satte sig under hyllan där jag förvarade hundgodiset.

I princip var det enbart tikarna som hade den här härliga sociala attityden. Hanhundarna vågade knappt gå över tröskeln, så ville man ge dem en hundgodis, så fick man ta med detta till hundägarens rum. Hanhundarna följde dock med ut om man erbjöd att rasta dem när hundägaren satt fast i möte. Men glöm att hanhundarna följde med ut, när de var inkvarterade hos mig och min familj, om inte pissenissan eller någon av småpissenissorna följde med, om de var hemma. Då satte de sig bara på rumpan tills åtminstone en av pissenissorna var med.

Tikarna däremot föredrog mig.

Hälsar hundälskaren.

Ishockey

Efter en blöt afterwork på krogen med kollegor och vänner så avvek jag mot de södra förorterna redan vid 19-tiden.

Gröna linjen var ju som vanligt vid den tiden fullsmockad, men jag hamnade bredvid ett gäng norrmän som uppenbarligen inte riktigt verkade veta vart de skulle, så som den gode samhällsmedborgare som jag ändå försöker vara, så tog jag ut lurarna ur öronen och frågade vart de skulle.

Uppenbarligen så skulle de till Globen och titta på ishockey (Ottawa mot Colorado) . Ja sa jag: Det finns två möjligheter beroende på vilket tåg vi är på. Är vi på linje 19 så kan ni åka till station Globen, men är vi på linje 17 eller 18 så är det bättre att kliva av vid Gullmarsplan och gå de 500 meterna till Globen. Mycket riktigt så visade det sig att vi var på linje 18, så som den vardagshjälte jag också försöker vara så erbjöd jag mig att peka ut vägen. Norrmännen tackade mig, men när jag drog mitt gubbskämt om hur många Kanadensare som bor i Göteborg, så fick de ett blankt uttryck i ansiktet och de blev inte mycket klokare när jag gav dem svaret: ”Åtta va”.

Nåja både min hustru och min svärfar förstod skämtet och tyckte tom att det var lite roligt, och det mina vänner och ovänner tillhör inte vanligheterna.

Hälsar den misslyckade humoristen.

Södra bergens balalajkor

När undertecknad var väldigt ung, så kom Södra bergens balalajkor till vår högstadieskola på sin Sverige-turné.

Det var första gången jag såg den person som många år senare kom att bli min bästa vän i livet. Det var också den första gång som min vän turnerade med Södra bergens balalajkor.

Tyvärr, så lyckades inte undertecknad se mycket av konserten, ity att min kraftigt parfymerade svensklärarinna envisades med att hon skulle sitta bredvid mig. Hon ansåg att jag var en buse, och förmodligen skulle förstöra föreställningen.

På sätt och vis gjorde jag förvisso det. Men det var efter flera förvarningar om det faktum att jag inte kunde andas pga hennes kraftiga parfymering, samt att jag ett flertal gånger bett om att få flytta på mig, vilket jag inte fick.

Nåja det slutade med att jag fick ett astma-anfall, svimmade och föll ner på golvet. En matematiklärare, som vi kan kalla för Sam, (mest för att han faktiskt hette så), tog upp mig och förde mig till skolsköterskan, som inte var lika kraftigt parfymerad.

Det sorgliga är att lärarinnan efteråt frågade mig varför jag inte sagt någonting.

Jag hade vid minst 10 tillfällen förklarat för henne att jag inte tålde parfym. Jag hade vid ca 5 tillfällen förklarat att jag hade ett astma-anfall på gång och att jag trodde att jag skulle svimma. Samt så hade jag bett minst 10 gånger om att få flytta mig ifrån henne och hennes vedervärdiga parfymstank.

Det jag dock är mest ledsen för är att jag inte fick se min älskade vän Lasse på hans premiärturné.

Vila i frid Lasse. Jag har fortfarande kontakt med din familj och det verkar gå bra för dem. Men både de och jag saknar dig.

/Ingi

 

Bacherolette

Undertecknad är ju inte ett större fan av ”Bachelor”, eller ”Bachorolette”. Nä snarare tycker jag att dessa program är ganska osmakliga.

Men pissenissan tittar gärna på dessa program, varvid undertecknad ibland sett ett halvt avsnitt eller så.

Nu är det så att om undertecknad inte lyckas optimera diskmaskinspackningen, så ropar jag på pissenissan och ber om hjälp, varvid hon svarar: ”Jag har lagat middagen. Om du inte ens klarar att fixa packningen i diskmaskinen, så blir det ingen ros för dig i dagens rosceremoni!”

Så nu är jag lite orolig. Finns det en kurs i avancerad diskmaskinsinplaceringsoptimering?

Jag vill ju gärna få den däringa rosen i nästa rosceremoni.

Hälsar Ingi.

Flygmilsbonus

Undertecknad har ju haft en VD som var (kanske fortfarande är) helt totalt fixerad på att vid flygresor så skulle man beställa flygbiljetter så att hans bonus optimerades. Dvs man kunde ICKE beställa flygbiljetter om flygbolaget inte ingick i Star-Alliance. Spelade ingen som helst roll huruvida priset var en tiondel eller flygtiden en femtedel.

Vi skulle flyga från Stockholm till Warszawa och jag hade hittat billiga direktflygbiljetter från Arlanda för 680 SEK per riktning med ett flygbolag som jag tror heter PAL (Polish Airlines). Flygtid ca en timme.

Men näpp! VD skulle nödvändigtvis åka SAS eller Lufthansa, varvid vi fick betala 4800 SEK per riktning och resan tog drygt fyra timmar med byte i Frankfurt.

Det mest komiska är att då vi blev klara med mötet ett dygn tidigare än tänkt, så ringde VD till Nyman&Schultz för att boka om våra biljetter, och resebolaget sa:

”Ja men jag kan boka in er på PAL”

”Nej det måste vara ett Star-Alliance bolag”, sade VD.

”Men PAL ingår i Star-Alliance gruppen”, sade researrangören.

Vi åkte PAL hem.

 

Syrien och den lokala pizzerian

Ibland när undertecknad är gräsänkling, så går han till den lokala pizzerian och tar sig ett mål mat och en pilsner. Ity att undertecknad bott i området i drygt 23 år så känner jag ett antal personer i området. Ett antal av personerna är föräldrar till småpissenissornas före detta klasskamrater och andra är sådana man träffat på fester eller när man anlitat dem som hantverkare, eller bara för att man träffat dem på krogen.

Det sorgliga är att när man går ut på den lokala pizzerian, så kan man allt som oftast hamna i ett samtal som är helt absurt invandringsfientlig rasistisk propaganda, utförda av människor som man förutom detta anser som vettiga, snälla och hjälpsamma personer.

Det senaste jag råkade utför var att en av dessa ”snälla” personer, gnällde om Syrien (ja han är islamofob):

Islamofoben: ”Titta bara på Syrien! Det blir snart inbördeskrig där!”

Undertecknad: ”Men snälla det har varit inbördeskrig i Syrien redan i 5-6 år” (Började januari 2011).

Islamofoben: ”Japp och nu kommer inbördeskriget hit!”

Undertecknad har för länge sedan gett upp med att diskutera detta ämne med sådana personer, utan väljer att hellre gå därifrån.

Det som skrämmer mig mest är att dessa människor har så otroligt dålig koll på fakta. Hur kan man inte veta att Syrien haft inbördeskrig i 6 år?

Och nej! Islamofoben är icke en suput. Han tar en läskedryck eller en kaffe, förutom möjligtvis på lördagskvällen då han kan ta sig en öl eller två, möjligtvis en whisky också.

Han driver eget företag och är mycket respekterad i vårt lokalsamhälle bla för sin expertis inom sitt område. Och jag har alltid gillat honom tills dess att jag insett hans otroligt rasistiska, islamofobiska, asylfientliga och invandrarfientliga åsikter.

Hälsar samtliga invånarna i träsket.

 

Matlagning

Undertecknad har ju försökt lära småpissenissorna matlagning och anser att jag lyckats över all förväntan. Själv har jag lärt mig mest från min mor, men även en del från från kokböcker och på senare tid även från det däringa konstiga dauta-nätet.

Men på SVT1 så har de ett djäkla stressprogram där ”barnen” ska laga ihop en måltid på 20-minuter med föräldrar som instruktörer. En ganska konstig person Edward Blom är domare.

Detta är ju en så total motsats mot det jag försökt lära mina barn, nämligen ta dig tid för att göra en bra maträtt. Enda gången du behöver stressa i matlagningen är om du är professionell kock på en restaurang, men även då har du misslyckats om du måste stressa.

Förberedelse och tid är det som gör saken. ”Slow cooking” is the shit!

Att man börjar en matlagning sex timmar innan maten ska vara klar tycker jag bara är bra förberedelse. I vissa fall börjar man förberedelserna 24 timmar innan att maten ska vara klar. En hjortstek ska helst marineras minst 12 timmar och sen stå i ugnen på låg värme i 2 timmar och ligga på eftervärmning i aluminiumfolie i en halvtimme . En bra chili ska kokas i minst 8 timmar efter de två timmar som förberedelserna tar.

På tjugo minuter så hinner man i princip steka en entrecôte och steka lite klyftpotatis. Men vem fasiken vill äta entrecôte varje dag.

Nä riktig mat tar tid, och har man tur så har man lite sällskap när man lagar maten.

Sen är ju problemet i Sverige att man inte får tag på riktiga råvaror. Eller är det någon som vet hur man får tag på fårblod, njurtalg (helst från får), eller fårskallar med ullen kvar på?

Hälsar den isländska kocken.

Fittan och jag.

Undertecknad är ju inte så erfaren av det motsatta könet, trots det blev jag kallad ”Din Djävla Fitta” idag. Mitt svar blev ju bara: ”Vadå gillar du inte fitta? Nåja det är helt OK för mig om du är homosexuell!”.

Han blev helt tyst och gick därifrån. Nåja, nästan för han viskade hotelser, svordomar och att han visste var jag bodde. Han körde dessutom en exklusiv BMW som han använt för att nästan köra på mig.

Jag har rejält svårt med att machopersoner som åtminstone låtsas vara heterosexuella använder ordet ”fitta” i en negativ bemärkelse.

Min hustrus fitta har med min kuks hjälp skapat fram mina två underbara barn och det är jag tacksam för.

Hälsar Ingi