Lillpissenissan, Gud och hen

När den yngre av småpissenissorna, dvs lillpissenissan, var liten, så frågade hon ofta om Gud. Varifrån hon fick detta intresse vet vi inte riktigt, ity jag är ateist och min hustru, pissenissan, snarast kan räknas till agnostiker, även om hon gillar att gå i kyrkan.

Hursomhelst, när lillpissenissan frågade om Gud, så refererade hon alltid till Gud som en ”hon”, dvs en kvinna. När undertecknad frågade lillpissenissan varför hon var så säker på att Gud var en kvinna, så svarade lillpissenissan utan minsta tvekan: ”Jo för det är ju hon som bestämmer ALLT”!

Jupp hon hade lärt sig av hur det var i hushållet. Den som bestämmer är en ”hon”. Och därmed måste Gud vara en kvinna!

Hälsar pissenisse

 

Annonser

Barnbarn

Ja, undertecknad längtar ju efter barnbarn. Jag vill gärna sitta där i soffan med små troll och läsa tramsiga sagor, såsom Hattjakten, Nasses Taxi och Lennart Helsings ABC. Jag vill även få sjunga tramsvisor skrivna av bla Povel Rammel, typ Lingonben.

Men för några år sedan, så träffade jag en mamma i livsmedelsbutiken. Mamman som vi kan kalla för Anna, mest för att hon absolut inte heter så, är en person som jag gillar. Hon är mor till två döttrar, varvid den yngre gick i samma klass som den äldre lill-pissenissan.

Hursomhelst så började Anna att beklaga sig över att hennes dotter, som vi kallar för Emma, var lesbisk.

”Ok” undrar undertecknad. ”Vad är problemet med det?”

”Men jag vill ju ha barnbarn”, säger Anna med tårarna i ögonvrån.

”Och vad är det som förhindrar det?”, undrar undertecknad igen. ”Det finns ju inseminationer, kompisknull eller adoptioner”.

Nåja, jag kramade om Anna lite och gav henne en klapp på ryggen.

Det lustiga var att två år senare fick jag höra att Emma blivit ihop med en pojke. Huruvida Anna fått några barnbarn än, har jag ingen aning om.

Nä det viktiga är att man älskar varandra. Barn kan man förhoppningsvis generera ändå, på något sätt.

Hälsar pissenisse

Blivit kär i en annan.

Ibland när undertecknad kommit hem så har jag erkänt för pissenissan att jag blivit kär i någon annan.

Jaha, säger pissenissan då ganska lugnt. Är det en hund, en bebis eller en tvååring?

Ibland kan jag dock svara ”Nä för det är en tvåårig hund”, eller ”Nä för det är en liten tikvalp”. Och ibland kan jag säga ”Nä för det är två heltokiga tvillingar som gärna springer runt på kontoret, flaxar med armarna och glatt skriker iiiiiiiii, som om det vore den bästa stund i världen.”

Mer hundar och heltokiga tvillingar på kontoret.

Anser Ingi.

 

Laxen och taxen

Jupp! Nu har undertecknad med all rätt blivit totalt idiotförklarad av grannarna.

Det var så här att vi skulle ta hand om en liten tax för ett tag och i samma veva satte jag igång med att grava lax.

Problemet var bara det att två gånger per dag så gick jag ut med laxen, emedan jag vände två gånger per dag på taxen.

Minnesanteckning till mig själv: Vänd på laxen, gå ut med taxen! Ska det vara så jäkla svårt att komma ihåg?

Hälsar taxvändaren.

PS

Som tur var så var det andra träskmedlemmar som gick ut med taxen flera gånger per dag, så det gick ingen nöd på den. Men den var lite förbryllad över att jag vände på den två gånger per dygn. Laxen däremot brydde sig inte så mycket.

/DS

Povel Ramel

Jupp! Det är bara att inse, det fanns en person som tom var tramsigare än undertecknad.

Jag tar av mig hatten och bugar mig för min nya idol Povel Ramel. Låten Lingonben är ett sådant mästerverk att jag bara häpnar. Hur lyckas han med att vara så tramsig? Jag har försökt i hela mitt liv, men aldrig att jag kan komma upp med ett sådant mästerverk.

Jo han har även skriven andra saker som är rejält tramsiga, men just Lingonben är en utav mina absoluta mest tramsiga favoriter.

Tack för det Povel.

Russin och brysselkål

Jag är faktiskt rädd gör russin, är det konstigt att förstå? Jag har träffat flera dussin och de är så hemska så!

Däremot så älskar jag spenat, brysselkål och de flesta svampar. Röksvamp är faktiskt förbaskat gott. Nej inte att röka, utan i matlagning. Dock måste man plocka dem tidigt, innan de blir ”rökiga”, och steka i smör eller ett veganskt alternativ såsom rapsolja.

Mina systerbarn, varav två är tillverkade i Bryssel, och en tom född där, har däremot alltid vägrat äta brysselkål.

Nu har dock pissenissan idag köpt brysselkål på extrapris, så förhoppningsvis så får jag ostgratinerad brysselkål någon gång de närmsta dagarna. Jag tror nämligen att det är det enda som kan fixa min migrän som jag haft i nästan tre dygn.

Palak Paneer tror jag också kan hjälpa. Spenat med ost, (eller tofu som vi brukar använda). Går att göra helt vegansk om man byter ut grädden och smöret mot havregrädde och majs- eller raps-olja.

Hälsar pissenisse som egentligen gillar att äta blodmat och död gris, men som tror att vi borde äta mindre av döda djur.

Göteborg

Tyvärr, så kommer nog snart Stockholm bli det nya Göteborg, och det är delvis mitt fel.

På företaget där jag arbetar så är vi alla medelålders+ vita män, så drar vi en massa ordvitsar. Problemet är att detta har spridit sig även till systerbolagen, där åldersfördelningen är betydligt mer jämnt fördelad. Vi har tydligen förlett även unga kvinnor till att börja dra ordvitsar, eller gubbskämt som vi kallar det.

Risken är att denna epidemi sprider sig inom hela koncernen, och rätt vad det är så börjas det dras ordvitsar mitt i Stockholms city. Tex på krogen, caféer, på Åhlens, NK eller, (ve och fasa), i de fashionabla modeaffärerna.

Följderna av detta kan bli katastrofala! Tänk om vi stockholmare helt plötsligt börjar prata med varandra, i värsta fall även på buss och tunnelbana.

Nej ett stopp måste ske! Vitsar bör inte få dras. Att hälsa på varandra i hissen bör vara förbjudet. Hålla upp dörren måste även det förbjudas. Men framförallt måste konversation på buss och tunnelbana beivras.

Vi har en Stockholms-attityd som måste värnas.

Anser Öfverste von Gyllenstråhle

Hundar på jobbet

På min förra arbetsplats så hade vi en mycket liberal synpunkt med att ta med sig sina hundar till arbetsplatsen, så länge vi inte hade några pälsdjursallergiker, vilket vi aldrig verkade få.

Hundarna var mycket uppskattade av de flesta medarbetarna. Det var väl förmodligen enbart en som inte var så jätteförtjust i hundarna, vilket såklart gjorde att hundarna var ännu mer förtjusta i honom och gärna lade sig vid hans fötter. Men då vi som var hans chefer frågade om vi skulle ta bort hundarna, så sa han ”Nä det är ingen fara”. Vi var väldigt noga att fråga om han verkligen menade det, men han envisades med att påstå att så var fallet. Regeln var ändock att om en enda person hade problem med att vi hade hundar på kontoret, så skulle det bli bannlyst, vilket vi tydligt förklarade.

Ett problem vi hade var att många medarbetare ville muta hundarna med kakor, vilket inte är helt bra för deras hälsa. För mycket socker och viss risk för chokladförgiftning. Så undertecknad som försöker vara en snäll och vänlig människa, köpte in en massa hundgodis och förklarade för medarbetarna att det var fritt fram att ta hundgodis och ge hundarna och att det var mycket bättre än att ge dem kakor.

Det roliga var att det tog inte lång tid innan hundarna lärde sig skillnaden mellan: ”Vill du ha kaka”, så sprang de till fikarummet, och ”Vill du ha godis”, så sprang de till mitt rum, där hundgodiset var lagrat. När någon av mina medarbetare sagt ”Vill du ha godis”, så var hunden inne i mitt rum långt innan medarbetaren hann med. Dessutom så visste de exakt i vilken hylla som godiset fanns.

En annan rolig episod var att när en av de yngre tikarna kom på besök, och hundägaren inte riktigt hunnit med att stänga in alla hundar, så får den lilla tiken syn på mig (när jag är på väg till fikarummet för att hämta kaffe), och känner uppenbarligen igen mig, och springer i full fart mot mig, hoppar upp i min famn, varvid undertecknad ramlar ner på rumpan.

”Hej vem är du?” frågar jag. ”Jag känner inte riktigt igen dig”. Men jag insåg att det måste varit en av de hundar jag mött, ity när jag frågade om hon ville ha godis, så sprang hon direkt till mitt rum och satte sig under hyllan där jag förvarade hundgodiset.

I princip var det enbart tikarna som hade den här härliga sociala attityden. Hanhundarna vågade knappt gå över tröskeln, så ville man ge dem en hundgodis, så fick man ta med detta till hundägarens rum. Hanhundarna följde dock med ut om man erbjöd att rasta dem när hundägaren satt fast i möte. Men glöm att hanhundarna följde med ut, när de var inkvarterade hos mig och min familj, om inte pissenissan eller någon av småpissenissorna följde med, om de var hemma. Då satte de sig bara på rumpan tills åtminstone en av pissenissorna var med.

Tikarna däremot föredrog mig.

Hälsar hundälskaren.

Ishockey

Efter en blöt afterwork på krogen med kollegor och vänner så avvek jag mot de södra förorterna redan vid 19-tiden.

Gröna linjen var ju som vanligt vid den tiden fullsmockad, men jag hamnade bredvid ett gäng norrmän som uppenbarligen inte riktigt verkade veta vart de skulle, så som den gode samhällsmedborgare som jag ändå försöker vara, så tog jag ut lurarna ur öronen och frågade vart de skulle.

Uppenbarligen så skulle de till Globen och titta på ishockey (Ottawa mot Colorado) . Ja sa jag: Det finns två möjligheter beroende på vilket tåg vi är på. Är vi på linje 19 så kan ni åka till station Globen, men är vi på linje 17 eller 18 så är det bättre att kliva av vid Gullmarsplan och gå de 500 meterna till Globen. Mycket riktigt så visade det sig att vi var på linje 18, så som den vardagshjälte jag också försöker vara så erbjöd jag mig att peka ut vägen. Norrmännen tackade mig, men när jag drog mitt gubbskämt om hur många Kanadensare som bor i Göteborg, så fick de ett blankt uttryck i ansiktet och de blev inte mycket klokare när jag gav dem svaret: ”Åtta va”.

Nåja både min hustru och min svärfar förstod skämtet och tyckte tom att det var lite roligt, och det mina vänner och ovänner tillhör inte vanligheterna.

Hälsar den misslyckade humoristen.

Södra bergens balalajkor

När undertecknad var väldigt ung, så kom Södra bergens balalajkor till vår högstadieskola på sin Sverige-turné.

Det var första gången jag såg den person som många år senare kom att bli min bästa vän i livet. Det var också den första gång som min vän turnerade med Södra bergens balalajkor.

Tyvärr, så lyckades inte undertecknad se mycket av konserten, ity att min kraftigt parfymerade svensklärarinna envisades med att hon skulle sitta bredvid mig. Hon ansåg att jag var en buse, och förmodligen skulle förstöra föreställningen.

På sätt och vis gjorde jag förvisso det. Men det var efter flera förvarningar om det faktum att jag inte kunde andas pga hennes kraftiga parfymering, samt att jag ett flertal gånger bett om att få flytta på mig, vilket jag inte fick.

Nåja det slutade med att jag fick ett astma-anfall, svimmade och föll ner på golvet. En matematiklärare, som vi kan kalla för Sam, (mest för att han faktiskt hette så), tog upp mig och förde mig till skolsköterskan, som inte var lika kraftigt parfymerad.

Det sorgliga är att lärarinnan efteråt frågade mig varför jag inte sagt någonting.

Jag hade vid minst 10 tillfällen förklarat för henne att jag inte tålde parfym. Jag hade vid ca 5 tillfällen förklarat att jag hade ett astma-anfall på gång och att jag trodde att jag skulle svimma. Samt så hade jag bett minst 10 gånger om att få flytta mig ifrån henne och hennes vedervärdiga parfymstank.

Det jag dock är mest ledsen för är att jag inte fick se min älskade vän Lasse på hans premiärturné.

Vila i frid Lasse. Jag har fortfarande kontakt med din familj och det verkar gå bra för dem. Men både de och jag saknar dig.

/Ingi