Genpoolen

Ibland undrar undertecknad om han egentligen bör finnas kvar i genpoolen. Ja nu är ju inte undertecknad längre sexuellt aktiv, men rent hypotetiskt skull det kunna ske.

Anledningen till att jag vill dra mig ur genpoolen är att jag är så inåt helskotta korkad. Ja jag får be de små pissenissorna (som inte är så små längre), om ursäkt över att jag gett dem mina dåliga gener.

Här håller jag på och filtrerar använd frityrolja i kaffefilter. Ju mer olja man filtrerar ju långsammare går det pga att kaffefiltret blir mer och mer igenkloggat.

Vad tänker undertecknad? Jo att vi låter kaffefiltret stå över natten så att jag kan byta det när det är tomt. Dumskalle!!! Det droppar ju inte ens genom kaffefiltret. Ta tratten, töm den resterande oljan i frityrpannan, släng det igenkloggade kaffefiltret i sopen och ta ett nytt kaffefilter. Hur svårt kan det vara Einstein?

Ja det är skrämmande hur korkad man kan vara.

Undertecknad och resten av invånarna i Träsket skäms över den låga IQ-nivån hos framför allt mig.

Hälsar Ingi. De övriga träskmedlemmarna vill inte hälsa för de bara skäms.

 

Kebab

Ja det finns en ännu mer lokal pizzeria i mitt närområde. Detta är en relativt ny pizzeria. Lokalen byter ägare ungefär vartannat år.

Hursomhelst så har de förbaskat goda pizzor och man kan alltid specialanpassa dem, tex jag och Träsktrollet som är helt vansinnigt förtjusta i ost beställde en bacon och salami pizza med extra ost OCH blåmögelost. Den pizzan kunde nog snarast räknas som biologiskt stridsmedel, men smaskens var den! Dock så fet.

Idag så beställde jag en Kebab, men ville återigen ha lite special. Jag vill nämligen ha en tesked cayennepeppar och ingen röd sås. Nåja de ställer som alltid upp och de börjar baka ett bröd som ser ut som en calzone, men som tydligen är mitt kebabbröd och jag får en kebab som smakar smaskens, men som förmodligen skulle kunna mätta en hel bananrepublik, typ Närke, ja åtminstone Viby i Närke.

Förmodligen missuppfattade de mig, för det var inga grönsaker eller sallad i Kebaben. Utan enbart kött, cayennepeppar och vitlökssås, ja och så brödet så klart.

Jag kunde inte låta bli att väga kebaben när jag kom hem med den. 720 gram! Jag har fasiken mat i en halv vecka, om inte Träsktrollet och Kontorstrollet kommer förbi.

Hälsar,

Ingi

Syrien och den lokala pizzerian

Ibland när undertecknad är gräsänkling, så går han till den lokala pizzerian och tar sig ett mål mat och en pilsner. Ity att undertecknad bott i området i drygt 23 år så känner jag ett antal personer i området. Ett antal av personerna är föräldrar till småpissenissornas före detta klasskamrater och andra är sådana man träffat på fester eller när man anlitat dem som hantverkare, eller bara för att man träffat dem på krogen.

Det sorgliga är att när man går ut på den lokala pizzerian, så kan man allt som oftast hamna i ett samtal som är helt absurd invandringsfientlig rasistisk propaganda, utförda av människor som man förutom detta anser som vettiga, snälla och hjälpsamma personer.

Det senaste jag råkade utför var att en av dessa ”snälla” personer, gnällde om Syrien (ja han är islamofob):

Islamofoben: ”Titta bara på Syrien! Det blir snar inbördeskrig där!”

Undertecknad: ”Men snälla det har varit inbördeskrig i Syrien redan i 5-6 år” (Började januari 2011).

Islamofoben: ”Japp och nu kommer inbördeskriget hit!”

Undertecknad har för länge sedan gett upp med att diskutera detta ämne med sådana personer, utan väljer att hellre gå därifrån.

Det som skrämmer mig mest är att dessa människor har så otroligt dålig koll på fakta. Hur kan man inte veta att Syrien haft inbördeskrig i 6 år?

Och nej! Islamofoben är icke en suput. Han tar en läskedryck eller en kaffe, förutom möjligtvis på lördagskvällen då han kan ta sig en öl eller två, möjligtvis en whisky också.

Han driver eget företag och är mycket respekterad i vårt lokalsamhälle bla för sin expertis inom sitt område. Och jag har alltid gillat honom tills dess att jag insett hans otroligt rasistiska, islamofobiska, asylfientliga och invandrarfientliga åsikter.

Hälsar Ingi, Träsktrollet, Kontorstrollet, Jocko, grisarna och hönsen.

 

Levente

Nu har ju inte undertecknad många läsare (typ 2), men någon enstaka gång så händer det att någon av mina läsare beklagar sig över att de inte blivit omnämnda i min tramsblogg.

Jag försöker då förklara för dem att de då förmodligen inte gjort något tillräckligt tramsigt för att vara värt att skriva om. Är man helt normal och inte gör något tramsigt eller varit med om något tramsigt, så är det svårt att bli omnämnd i denna blogg

Jag skriver ju inte gärna om allvarliga saker, ity det kan påverka min karriär. Men nedrans anåda i min lilla låda, när jag blir pensionär så ska jag berätta en massa allvarliga sanningar.

Hursomhelst, under midsommarhelgen så var den yngre små-pissenissan och hennes pojkvän på besök här i Sverige, men han gjorde inte bort sig och var inte speciellt tramsig. Han var trevlig och han dansade små grodorna på dansbanan i Årsta Havsbad.

Ja det enda tramsiga han gjorde var att snacka norska.

Hälsar vi som är lite mer galna i Träsket.

 

Midsommartider

Ja så här i midsommartider så kan man ju inte låta bli att tänka på fäderneslandet och kungahuset, trots att undertecknad inte alls är rojalist eller nationalist.

Nåväl, jag har ju som ni alla (två läsare) vet, tidigare skrivit två inlägg om den kungliga familjen, den senaste om Kungen och korven och en tidigare om mina döttrars prinsesslekar.

Jupp, nu har jag ytterligare en historia om kungahuset. Återigen så var jag inte personligen närvarande, så jag kan inte garantera att varje detalj är exakt återgiven men det kommer från en person som jag har relativt högt förtroende för.

Hursomhelst, detta skedde för ganska många år sedan, typ 1978 eller möjligtvis 1979, då min före detta kollega utav någon underlig anledning skulle gå ner för trapporna vid Sergels Torg. Mats, som vi kan kalla honom för, mest på grund av att han faktiskt heter så och att Mats är ett så vanligt namn att ni vet inte vem det är, såg en vacker kvinna med en barnvagn som försökte ta sig själv och barnvagnen nerför trapporna.

Mats, som är en gentleman och generellt en hjälpsam människa, erbjuder sig att hjälpa den vackra damen med att bära ner barnvagnen. Den vackra damen svarar med lite tysk brytning: ”Ja tack”.

Detta skulle Mats INTE gjort! Direkt kom det fram fyra beväpnade biffiga män, iklädda svart kostym, och skrek åt Mats att han skulle lägga sig ner. Mats gör ju självklart som de beväpnade männen skriker åt honom, men hinner ändå titta upp på den vackra damen som han försökt hjälpa och även på barnet som sitter i barnvagnen och inser då helt plötsligt att det är Drottning Silvia och kronprinsessan Victoria som han har försökt hjälpa med barnvagnstransport.

Mats blev ju inte arresterad, men hans fråga efteråt var: ”Varför i helvete hjälpte inte någon av livvakterna Drottningen med vagnen?”

Undrar även Ingi och Öfversten.

Semikolon och utropstecken

Ja nu är jag ju bara ett stort fult grönt träsktroll, men ändå så blir jag lite upprörd när vissa av mina beteenden kritiseras offentligt på nätet. Ok jag kan nästan acceptera att pissenisse, prinsessan och Ingi kritiserar mig för att jag råkar svälja en kattunge, en räv, en killing eller en kyckling då och då, i synnerhet som jag påstår mig vara vegetarian.

Men att påstå att jag använder mig av för många semikolon, utropstecken, parenteser och hakparenteser tycker jag är helt absurt. Jag försörjer mig ju för böfvelen som C-programmerare. Hur i helskotta ska jag kunna göra detta utan att få använda dessa tecken?

Nåja, nu har jag ändå varit i kontakt med svenska språkrådet och har fått licens till 500.000 semikolon per år i kod och 5 stycken i löpande text. Jag har även fått licens till 350.000 parenteser i kod och 20 stycken i löpande text per år. Utropstecken var värre. Jag får enbart använda 200 i kod och 7 i text under det närmaste året. Hakparenteser får jag däremot använda hur mycket jag vill! Aj satan där gjorde jag av med ett utropstecken, nu har jag bara 6 stycken kvar.

Gnäller Träsktrollet

Prao pt 2

Ett betydligt lättare jobb än att jobba med framkallningen i mörkrummet var att göra kopiorna. Detta innebar i och för sig att man skulle klippa upp negativen i småremsor och då gällde det att vara noggrann, för sabba ett av kundens negativ var ju som sagt det absolut det värsta man kunde göra, så där fick man koncentrera sig och vara noggrann. Men att gör papperskopior var i princip helt harmlöst.

Dock var det så att vi tog fram papperskopiorna lite halvmanuellt. Vi tog in negativen i apparaten, kollade lite snabbt för att se om ljus och färg verkade OK och tryckte på OK-knappen. Detta skedde väl i ca 85% av fallen, i de övriga 15% av fallen försökte vi justera ljus och färg, och det kunde ta några kopior innan vi var nöjda. Lite grann var det en erfarenhetsfråga. Ju längre du satt där ju lättare var det att få till en bra kopia på första försöket, men det hände att jag var tvungen att be fototeknikern om hjälp.

Problemet var dock att vi egentligen inte fick titta på fotografierna. De var ju personlig egendom. De flesta fotografierna var ju helt harmlösa, typ barn som gungar i parken, men en del var medicinsk dokumentering ifrån det lokala lasarettet, som kunde vara riktigt otäcka bilder, och ibland så kom det lite mer ekivoka privata erotiska foton.

Så det hände att undertecknad utropade ett litet ”Hoppsan”, ”Oj” eller tom ett litet ”Fy fan”, när man skulle göra kopiorna. När jag gav de kommentarerna så kom fototeknikern och sa: ”Du får inte titta på bilderna!”

”Hur fasiken ska jag då kunna optimera kopian då?”, blev min fråga.

Jag fick aldrig något riktigt svar på den frågan.

Hälsar den misslyckade fototeknikern.

 

Prao

Undertecknad har ju lovat att skriva om sin Prao på ett fotolabb i en obskyr småstad i Mellansverige. Praon eller Pryon som det snarare hette i den forntid som jag gick i nian försiggick i två veckor. Vad man fick ägna sig åt var att framkalla film, mest färg men även svart-vitt, klippa upp negativen samt göra papperskopior från negativen.

Den absolut värsta uppgiften var att framkalla färgfilm. När man framkallar färgfilm måste det vara så mörkt i rummet att du inte ser något alls! Du har en röd lampa som är så mörk att du inte ens ser den innan du suttit en halvtimme i mörkret och även då räcker lampan enbart som ett riktmärke på vilken riktning som du står i. Innan du utför uppgiften måste du noggrant ha gått igenom exakt hur omgivningen och apparaturen ser ut för att kunna genomföra arbetet i blindo.

Det var ganska tråkigt att sitta i en halvtimme innan man kunde börja, ity detta var långt innan ljudböckernas tid, så man fick rulla tummarna och sjunga ekivoka visor för sig själv under tiden att man fick åtminstone lite mörkerseende. Nåja även det gick väl ändå att genomföra.

Att framkalla svart-vit film var betydligt enklare, helt enkelt pga att du kan arbeta i ett ljus som efter en halvtimme i halvmörkret faktiskt möjliggör dig att se vad du håller på med. Dock efter att jag framkallat en svart-vit film, så kommer ägaren för firman, dvs själva fototeknikern och är helt i uppror över att jag saboterat det svart-vita negativet, och då ska man vara mycket medveten om att sabba kundens negativ är det ABSOLUT sämsta man kan göra.

”Njaa” säger jag. ”Hur kan jag ha sabbat det?”

”Det är ju helt blankt!”, säger fototeknikern. ”Du måste ha utsatt det för ljus!”.

Undertecknad blev ju först lite förvirrad och mycket nervös, men kom ju ändå på att påståendet inte kunde stämma ity det var ju ett ”Negativ”. Om filmen blivit utsatt för ljus så skulle den ju vara svart och inte blank (genomskinlig), och kemiprocessen skötte ju maskinen om, så den kunde inte jag vara ansvarig för. Efter några minuters övertalning, där jag även erbjöd mig att utsätta en film för ljus och framkalla den, så insåg fototeknikern att jag hade rätt och att kunden förmodligen inte lyckats sätta in filmen så att den drogs fram i kameran. Det slutade med att kunden fick en ny filmrulle á 16 kronor. Ja det var så mycket en svart-vit filmrulle kostade på den tiden.

Ja det finns ett antal andra historier att berätta från denna Prao/Pryo men det tar vi en annan dag.

Hälsar Pryon.

 

Analogt

Jaha, då sitter man åter igen på en tunnelbana efter en firmafest. Dock så var det rätt linje denna gång och klockan var inte lika mycket, typ 22:15.

Hursomhelst sitter det en ung kvinna mitt emot mig, (ålder 20-35 år, för mig är allting under 40 ungt), med en analog kamera i knät.

Eftersom undertecknad är en fullständig idiot som inte förstått att i Stockholm så pratar man inte med varandra, så frågar undertecknad följande:

”Men är det en analog kamera du har? En sådan man använder film i?”

”Jo svarar damen, det är det faktiskt.”

”Men kan man ens köpa film numera?”, frågade undertecknad.

Det visade sig att det kan man visst gör på vissa fotoaffärer. Det är tydligen inte billigt, men damen ifråga tyckte att när man är tvungen att välja sina fotografier så blir de bättre, istället för att med en digitalkamera bara klicka på och sortera efteråt.

Eftersom jag själv ägnat mig åt fotografi under min ungdom, dvs för väldigt många år sedan, samt även ägnat mig åt framkallning och kopieringar av foton, så frågade jag damen om hon även ägnade sig åt svart-vitt. Det är ju som alla vet betydligt enklare att framkalla och kopiera svart-vitt än färg, både ljusnivån som man kan arbeta i och temperaturnoggrannhet på kemikalierna. Men det hade damen inte gjort. Förmodligen går det inte att få tag i svart-vit film längre. Jag vet att redan på stenåldern då jag höll på med fotografi så fick vi köpa svart-vit film på metervara och själva linda in filmen i filmrullarna. Från början var det mycket billigare än färgfilmen, men det dröjde bara några år innan den svar-vita filmen var dyrare. Men den var ju fortfarande enklare att framkalla och kopiera.

Hälsar den misslyckade fotografen.

PS

I ett kommande inlägg ska undertecknad beskriva sin Prao på ett foto-labb, dvs ett företag där man framkallade och kopierade bilder kommersiellt. Det finns en del anekdoter därifrån.

/DS

Mytomani

Undertecknad har ganska ofta blivit anklagad för mytomani. Personligen anser jag att jag inte är mytoman. Jag tar förvisso gärna till överdrifter, men de är så rejäla att jag faktiskt varit övertygad om att åhörarna inser att det är överdrifter. Tyvärr är det inte alltid så.

Sen hittar jag även på helt absurda fantasihistorier, men även där så har jag alltid varit tydlig med om att mina historier bara är trams om än icke rena lögner. Det finns nästan alltid ett uns av sanning i dem, trots att de är extremt tramsiga.

Dock har jag en före detta kollega och gammal kamrat, som hade en klasskamrat i gymnasiet som tydligen var grov mytoman.

Det sorgliga med mytomanen, var att han faktiskt inte brydde sig om att han blev avslöjad. Min kompis var med i ett musikband och sökte efter en gitarrist. Självklart så anmäler sig mytomanen, som vi hädanefter kallar för Erik, inte för att han heter så utan helt enkelt för att de blir enklare så, till att provspela i bandet.

Nåja Erik dyker upp på sin provspelning och det visar sig att han aldrig ens hållit i en gitarr. Än mindre kan han ens slå ett enkelt ackord.

  • ”Men Erik du sa ju att du kunde spela gitarr”, sa min kompis.
  • ”Nä jag är nog bättre på trummor”, sa Erik (eller vad fan han heter).

Nja han fick väl provspela på trummor också och det gick ju inte heller något vidare. Då sa Erik att hans instrument faktiskt var saxofon, men då slängde bandmedlemmarna ut honom.

Efter att jag fick höra denna historia, så har jag haft ett antal mardrömmar där jag tvingas upp i kompisens band för att spela gitarr eller trummor. Jag har ju inga musikaliska kunskaper över huvud taget. I de minst grymma mardrömmarna så får jag spela på ståbas eller kontrabas som det förmodligen heter, och min kompis säger ”Men det är bara att slå ett plink på en sträng när du tycker det är lämpligt”. Tack och lov har denna mardröm aldrig besannats.

Hälsar Ingi , Thelonius Monk, Stan Getz och Red Mitchell.