Att handla.

Ansvaret för införskaffandet av föda i hushållet hamnar på undertecknad. Nu är ju det inte något större nöje om man inte får utföra denna sysselsättning i någon av Stockholms saluhallar eller ännu hellre KaDeWe i Berlin.

Men hursomhelst så råkade undertecknad ut för en riktig trevlig mathandling förra helgen.

Jag gick omkring i frukt och grönsaks-området, då en mycket ung liten kvinna, ca 4-5 år, kommer släpande på en kundkorg som förmodligen vägde lika mycket som henne. Hon såg lite frustrerad ut.

–  ”Champinjoner, champinjoner”, säger den unga damen till sig själv.

–  ”Svampinjorerna finns där borta”, säger undertecknad och pekar mot svampskåpet.

Samtidigt som jag tar fram morötter åt mig själv så börjar flickebarnet mumla för sig själv:

– ”Morötter”

Så jag informerar den unga damen att morötterna finns där jag står.

Sen skulle den unga kvinnan hitta palsternacka, och hon uttryckte en viss förtvivlad fråga om vad det var. Innan jag han svara henne så kom hennes far fram och förklarar att det ser ut som en morot, fast vit.

Eftersom palsternacka även var på min inköpslista så bad jag den unga damen att även ta fram en palsternacka åt mig. Vilket hon gärna gjorde.

Så jag tackade den unga damen, och sa att vilken tur det var att vi två hade kunnat hjälpa varandra med matinköpen.

När jag vände mig för att gå så mötte jag pappans blick och han mimade ordet ”Tack”. Då insåg jag att det var flickebarnet som hade krävt att få handla själv och pappa sprang där i bakgrunden och försökte hålla koll på ungen.

Jupp, en så kaxig tjej och en så förstående pappa, det är grejsaker det tycker,

/Ingi Björnsson

1553-bus vs. 15:53 bussen

Detta hände på den tiden då undertecknad fortfarande var ung och djupt inblandad i teknik:

En lördag eftermiddag sitter undertecknad och pissenissan och fikar.

– ”Vad funderar du på?”, frågar pissenissan.

– ”Jo, jag funderar på 1553-bussen”, svarar jag.

– ”Men ska du med 15:53 bussen så får du ju röra på dig”, hävdar pissenissan.

– ”Nja, det är inte en sån buss, utan en flygbuss.”

– ”Ja men då är det väl ändå viktigare att du hinner iväg. Och varför har du inte berättat att du ska resa bort?”, undrade pissenissan.

Det tog en stund för undertecknad att förklara att MIL-STD-1553 faktiskt är en (korkad) standard för datakommunikation inom militära flygplan och jag inte alls var på väg någonstans, utan enbart försökte komma på hur vi skulle få kunden nöjd med vår implementering av ovan nämnda buss.

Hälsar Bussåkaren.

PS.

Eftersom detta skedde på den tiden när jag fortfarande var ung och viril, så borde jag nog föreslagit att 1553-bussen kunde ersättas med 15:53-pussen.

/Hälsar Pussaren.

Men för böfvelen…

Öfverste von Gyllenstråhle och Kapten Crusenfalk. Vad håller ni på med? Infiltrera försvarsmaktens IT-system är inte acceptabelt! En IT attack mot försvaret är inte OK, även om jag begriper att ni gör det bara för att visa att det går.

Förresten så visste jag inte att ni; Öfversten och Kapten blivit kompisar, innan jag läste denna tidningsartikel.

Hälsar Ingi Björnsson

Aber doch mein Herr.

Öfverste von Gyllenståhle tycker att britterna är lite fjantiga med sitt utträde ur EU. Öfversten anser att i och med detta så bör vi ta bort engelska som officiellt språk i EU. Det finns ju numera inget engelsktalande land inom unionen anser Öfversten.

Njaa, Irland är ju ändå kvar, sa Träsktollet och Kontorstrollet. Kontorstrollet har ju ändå släktingar kvar på Irland och dessutom bor han ju mest i Seattle där de flesta pratar en variant av engelska.

”Ok, säger Öfversten, vi tar bort engelska som officiellt språk i EU och lägger till irländska, iriska och möjligtvis gaeliska som officiellt språk. USA är ändå inte med i EU”.

Så nu mina vänner och ovänner gör vi bäst i att lära oss irländska. Dublin-dialekten är det som jag rekommenderar som första alternativ.

Hälsar Öfverste von Gyllenstråhle och Ingi.

Nu är glada julen slut…

…julegranen kastas ut.

Nu har ju undertecknad egentligen inget emot granar. Snarare tvärtom. Så det är därför som jag är mycket skeptisk med det här att ta livet av en ung helt frisk gran för att med konstgjord andning, dvs vattning och gödsling, hålla den vid liv i en månad eller så. Hade granen fått vara kvar ute i naturen så hade den förmodligen kunnat leva i ca 150 år till.

Jag har principiellt inget emot att hugga ner träd, om man gör det för någon nyttofunktion, tex bygga hus och broar, eller för att värma sig frusna kvällar. Men nöjesslakt är jag inte imponerad av.

Hälsar Träsktrollet.

 

Gardiner pt 2

Vare sig undertecknad eller Öfversten har ju egentligen inget emot gardiner.

Snarare tvärtom! Några av undertecknads bästa vänner är just gardiner. Då jag inte har så många vänner för övrigt, förutom just dårarna i Träsket, så försöker undertecknad hålla sig på god kant med både soffor och gardiner i hemmet. Dvs jag låter bli att snyta mig i gardinerna och prutta i sofforna.

Men om undertecknad hade andra vänner, så skulle jag inte byta ut dem inför jul, för att sedan låta dem komma ut igen efter jul. Inte heller skulle jag välja att låta vissa andra vänner vara instängda 10,5 månader om året för att välja att umgås med dem ca 1,5 månader  om året.

Näää, hade jag andra vänner än just Träskdårarna så skulle jag nog låta dem vara framme året runt.

Hälsar Ingi Björnsson

 

Tjugonde Knut…

…då ska julen ut, enligt gammal svensk tradition.

Nåja de flesta av oss i Träsket är inte så där riktigt bra på att hålla tidsplanen för julutkastningen som traditionen kräver. Delvis på grund av att de flesta av oss gillar åtminstone en del av julen och delvis för att vi är lata.

Hursomhelst, nu i helgen, dvs en vecka försenat, så skulle julen ut i vårt hus i Träsket. Detta föranledde ju självklart att Öfversten och Åsnan skrattade läppen av sig.

  • ”Jag sa ju att det var idioti att sätta upp julgardiner. En och en halv månad och så ska de ner igen.”, gnäggade Öfversten
  • ”Hihihi”, skriade Åsnan.

Träsktrollet var så när att instämma i skadeglädjen innan prinsessan deklamerade att även de skulle byta från julgardiner samma dag. Då såg Träsktrollet lite ledsen ut.

Åsnan fick också en liten tankeställare ity draken förklarade att hon faktiskt hittat eldbeständiga gardiner på det däringa intranätet, så nu tänkte hon minsann inköpa gardiner till Åsnedrakstugan. Då blev Åsnan så ledsen att han gick hem och sura.

Jag gillar förvisso jul. Framför allt det där med sill, lax, Janssons frestelse, prinskorvar, köttbullar, Janssons frestelse, rödbetssallad, leverkorv, Janssons frestelse, tunga, rullsylta och Janssons frestelse.

Förresten, kom jag ihåg att nämna Janssons frestelse?

Helst skulle undertecknad också ha ål på julbordet, men med tanke på ålens överlevnadsstatus så undviker vi det.

Men det där med att byta gardiner tycker undertecknad är lite överdrivet.

Hälsar en del av oss i Träsket.

Nej, vi blir inte ”tio miljoner” idag.

Idag väljer jag att komma ut som demografikritiker, eller alt-stat (alternative statistics) om du föredrar den termen.  Jag fattar att det kommer att brännmärka mig i debatten och att många kommer …”

Källa: Nej, vi blir inte ”tio miljoner” idag.

Nu tillhör ju inte undertecknad kultureliten precis. Men när undertecknad åker till jobbet så brukar jag trängas med typ 10 miljoner människor på buss och tunnelbana.

Dock så anser ju både undertecknad och de flesta övriga invånare i Träsket att Sverige i allmänhet är rejält glesbefolkat och att vi har både plats och mat över för andra mindre bemedlade människor.

Förmodligen så skulle vi inte ha så trångt som vi har på de få platser där vi har det trångt, om det tilläts att bygga hus som är högre än tre våningar samt att vi slutade med att förklara möjliga attraktiva bostadsområden som nationalstadsparker och naturskyddsområden.

Hur många nationalparker och naturskyddsområden kan man egentligen ha i ett område stort som Stockholms län?

Linjelyssnare

När undertecknad var yngre så jobbade han i ett projekt mot FMV, FM eller försvarsindustrin. Det var så länge sen att jag inte kommer ihåg riktigt vilka det var. Det var förmodligen en kombination av alla tre.

Hursomhelst, när undertecknad skrev in i integrations-specen att man skulle använda sig av linjelyssnare för felisolering så slog FMV/FM/försvarsindustrin bakut.

– ”Linjelyssnare är ju ett spioninstrument!”, hävdade de bestämt.
– ”Ja men jag vet ju att ni använder protokollanalysatorer”, hävdade undertecknad.
– ”Ja men protokollanalysatorer är ju ett felsökningsinstrument emedan linjelyssnare är ett spioninstrument!”
– ”Nja”, påstod undertecknad. ”En protokollanalysator är ju bara en mer avancerad linjelyssnare som klarar av att tolka och filtrera valbar del av det data som sänds”.

Nåja, det slutade med att specen ändrades så att ordet ”linjelyssnare” byttes ut mot ”protokollanalysator”.

Så om man ska få tillåtelse att sniffa av nätverket, så bör man använda avancerade verktyg med lite mer obegripliga namn istället för de mer simpla med begripliga namn. Jag som hade tänkt spara lite testutrustningskostnad för kunden då jag ansåg att man kunde klara sig med en linjelyssnare för 5000 kr istället för en protokollanalysator för 150.000 kr.

Hälsar Snåljåpen.

 

Rävbiten

Nu när jag ändå skriver om rävar så ska jag skriva det sista räv-inlägget på ett bra tag och det handlar om när jag blev biten i vaden av en liten räv.

Denna händelse begav sig på den tiden då undertecknad allt som oftast jobbade sena kvällar och cyklade hem från jobbet, samt innan kommunjägaren i Tyresö sköt av alla våra rävar.

Just denna kväll kom jag cyklande vid ca 22:30 tiden en vardagskväll och ser en liten räv sittande på en kulle. Undertecknad stannar med cykeln och bara tittar på räven som sitter ungefär 50 meter ifrån mig.

– ”Hej på dig räven”, säger undertecknad.

Räven säger ju så klart inget tillbaka men kommer småspringande fram till mig och min cykel. När räven väl kommer fram så nafsar den lite i cykelns framhjul, springer sedan till cykelns bakhjul för att nafsa lite grann även i detta hjul. Därefter springer räven till mitt vänstra ben och drar lite grann i mitt byxben, för att slutligen springa till mitt högra ben och dra lite i det byxbenet också, innan räven sätter sig på rumpan och förväntar sig att jag ska ge hen lite smaskens.

Nu hade jag ju inget smaskens med mig, så jag fick tyvärr ursäkta mig och tacka för det trevliga sällskapet. Nåja räven sprang iväg lite besviken över att den inte fick något smaskens.

150 meter bort så har räven satt sig på en annan kulle. Undertecknad stannar med cykeln igen och säger:

– ”Jaha du kom inte längre?”.

Räven kommer fram igen. Struntar i cykeldäcken denna gång utan börjar att rycka i mina byxben igen. Denna gång börjar den dock med högra benet, men när den ska rycka i vänstra byxbenet så biter hen lite för långt in så att den råkade nafsa mig i vaden.

– ”Aj” ropar undertecknad. Varvid räven blir rädd och springer iväg.

Då undertecknad är lite fjollig av sig och var lite rädd för stelkramp så ringer undertecknad sjukvårdsupplysningen för råd, varvid följande konversation följer:

– ”Sjukvårdsupplysningen 11717, vad kan jag stå till tjänst med?”
– ”Jo, jag har blivit biten av en räv.”
– ”Va har du en räv hemma?”

Varvid jag fick berätta hela den ovanstående historien om mitt rävmöte. Nåja efter att hon förvissat sig om att jag inte har en räv hemma samt att det var ett väldigt lite sår, så rekommenderade hon mig att kontakta min lokala vårdcentral nästa morgon.

Vilket jag gör och då följande diskussion genast uppstår:

– ”Vårdcentralen i Bullerbyn, vad kan jag stå till tjänst med?”
– ”Jo, jag har blivit biten av en räv.”
– ”Va har du en räv hemma?”

Varvid jag fick berätta hela den ovanstående historien om mitt rävmöte igen. Nåja jag får ett besök hos en läkare samma morgon varvid följande diskussion följer.

– ”Hej mitt namn är doktor N.N., vad kan jag stå till tjänst med?”
– ”Jo, jag har blivit biten av en räv.”
– ”Va har du en räv hemma?”

NEJ JAG HAR INGEN RÄV HEMMA!

Det var ju i och för sig inte riktigt sant. För på den här tiden hade vi en liten rävfröken (Fröken Räv) som bodde på vår tomt, men hon var så skygg att man verkligen fick smyga när man försökte titta på henne inifrån huset. Och så hade vi en ung rävslyngel (Mickel Räv) som försökte stöta på vår rävfröken, men då smet hon alltid iväg  Hon var tydligen inte alls intresserad. Vi hade också några andra rävar i området, bla en stor gråfärgad räv som vi kallade ”Farbror Grå” och en fjärde som vi helt enkelt kallade för den ”okände räven”.

Så sammanlagt hade vi åtminstone 5 stycken fina friska rävar i vårt område, (inklusive Lill-räven som bet mig i vaden).  Detta innan Tyresö kommun beslöt sig för att skjuta av dessa underbara djur, som dessutom är nyttodjur.

Ännu tio år efter denna händelse har rävstammen inte återhämtat sig i vårt område, även om jag sett någon enstaka räv vid något enstaka tillfälle. Men råttorna, rådjuren, hararna och mössen sprider ut sig.

Tänk om tänk rätt.

Hälsar Ingi