Månad: juli 2016

Ingrid Jönsson och gymnastiken

Vid varje terminsstart samt varje friluftsdag på högstadiet, så blev undertecknad uppropad i flickornas gymnastik samt varje friluftsdag.

Undertecknad hade ju inget emot det, utan erbjöd sig tjänstvilligt att deltaga i flickgymnastiken och helst också dusch och omklädning!

Jojo, undertecknad var en liten snuskgubbe redan vid 13-års ålder och tyckte att jämnåriga flickebarn var bland det underbaraste som fanns, näst efter de betydligt vuxnare kvinnliga gympalärarna!

Nåja sådana erotiska fantasier slog ju aldrig in. Dock på gymnasiet fick jag gå med i Lucia-tåget som stjärngosse och då gjorde vi vårt bästa för att se ut som erotiska stjärtgosssar.

Vid universitetet så fick jag brevledes en inbjudan att deltaga i Ylva-föreningens Luciatåg. Självklart inställer jag mig vid inledningsmötet, men blir utkastad därifrån! Vadan detta? Jag var ju inbjuden. Snacka om könsdiskriminering. Jag hade tom kunnat tänka mig att bleka håret om jag fick vara årets Lucia. Men egentligen såg jag det mest som en chans att få träffa söta universitetstjejer.

Hälsar

Ylva, Lucia, Ingrid Jönsson och Ingi.

Ingrid Jönsson och flickvännen.

Undertecknad har ju trots allt haft någon enstaka flickvän i sin ungdom.

Detta försiggick naturligtvis i den fornhistoriska tid då mobiltelefoner icke var tillgängliga, så skulle den unge pilske kavaljeren kontakta sin hjärtas flamma, så blev han tvungen att antingen skicka brev via postverket eller ringa hem till den unga damen i fråga, till den fast inkopplade telefonen som delades av samtliga i familjen, INKLUSIVE den unga damens föräldrar!

Följande trialog uppstår när undertecknad ska ringa upp sin dåvarande käresta och tillika flickvän:

  • Jaha detta är herr X.
  • Jo jag heter Ingi. Är Johanna hemma?
  • (I bakgrunden); Johanna det är någon som påstår att det är en Ingi. Men jag hör ju på rösten att det är en pojkdjävel! Mig lurar han INTE!!!
  • (I bakgrunden); Pappa det är ju min pojkvän och han heter faktiskt Ingi.

 

Det lustiga är att jag under mitt yrkesliv har haft kontakter med stora delar av världen och det är ENBART i Sverige som mitt namn varit ett problem.

/Hälsar Ingrid Jönsson och Ingi.

PS

Undertecknad funderar allvarligt på att döpa om bloggen till ”Ingrid Jönssons blogg”, men tyvärr så protesterar både pissenisse och Träsktrollet i högan sky då. pissenisse KRÄVER att namnet ska vara kvar och Träsktrollet hävdar att om nu bloggen ska byta namn så ska den heta ”träsktrollsbloggen”. Undertecknad törs inte en rådfråga Öfverste von Gyllenstråhle i denna fråga.

/DS

 

Ingrid Jönsson och jag, pt 2

Det är också ganska underhållande, eller snarare jäkligt irriterande, när jag blir uppringd eller ringer upp någon och de envisas med att kalla mig för ”Fru” eller ”Fröken”.

Jag har ju inte speciellt gäll röst, utan snarare något åt bastonerna. Så jag brukar fråga om jag verkligen låter som en kvinna? Men å andra sidan så har vi ju ”Farmen Qristina” som förmodligen har en grövre basröst än vad jag har. Så vad fasiken vet jag?

Undrar Ingrid Jönsson (a.k.a. Ingi Björnsson)

Ingrid Jönsson och jag

När undertecknad, dvs Ingi Björnsson försöker beställa ett bord på en restaurang eller försöker boka en catering inför en studentskiva eller en 40 eller 50 års fest, så vet undertecknad att det kommer att gå åt helvete!

Undertecknad är extremt noga med att de ska skriva upp mitt mobilnummer, ity jag vet att de icke kommer att skriva upp mitt namn korrekt.

80% av försöken så finns min bokning i namnet ”Ingrid Jönsson”, 10 % ”Inger Jönsson”, 5 % ”Ingrid Börjesson”, 4% ”Inger Börjesson”, den övriga 1 % fördelas på Ingmarie, Ingegerd, Ingalill och Inge.

Då brukar jag ändå bokstavera mitt namn. Dvs jag säger ”Ivar Niklas Gustav Ivar”, samt att jag även klart och tydligt säger att mitt efternamn kommer från de där bruna lurviga djuren som SKITER i skogen och som förekommer i sången om ”Mors Lilla Olle” och även är vanligt förekommande i Ryssland.

Ändå, så 80% utav de tillfällen jag kommer till restaurangen så hittar de inte min bokning.

Nå har ni någon Ingrid Jönsson, frågar jag? Med mobilnummer 070-xxxxxxx. frågar jag.

Jo det har vi ju, svarar de. Men vi kan ju inte ge bort hennes bokning till dig!

Hälsar Ingrid Jönsson (alias Ingi Björnsson)

Drottning Silvia och prinsen med rost i kalsongerna.

När mina döttrar var små, så lekte de som de flesta småflickor prinsessor och drottningar. Utav förståeliga skäl så var Drottning Silvia en av de populäraste rollfigurerna att ta sig an. Allra oftast var det ju den äldre dottern som snodde den rollen och den yngre nöjde sig med rollen som kronprinsessan Victoria, men någon enstaka gång så lyckades yngre dottern paxa rollen som Drottning Silvia varvid följande konversation uppstår (Ä.d. = äldre dotter, Y.d. = yngre dotter, Far i huset = undertecknad):

Ä.d: Om du ska vara Drottning Silvia, då är jag Drottning Guldia.

Y.d: Nä varför ska du alltid få vara bäst.

Far i huset: Men Y.d, då kan ju du vara drottning Platina. Platina är ju finare än guld!

Ä.d: Då är jag Drottning Diamantia!

Far i huset, som nu försöker gjuta lite olja på vågorna med lite töntig pappa-humor: Jupp i sådana fall är jag prinsen med rost i kalsongerna. Nämligen Prins Järnia. Vid min sida har jag min halvbror som endast jobbar som inhyrd prins, nämligen prins Poolia samt vår isländska prins-kusin, Prins Polo. (För de som inte vet eller inte kan googla så är Prince Polo en slags polsk kexchoklad som är mycket populär på Island).

Det lustiga var att mitt tramsiga utlägg faktiskt avstyrde bråket och de insåg aldrig sarkasmen i mitt nyvalda prinsnamn, utan vi lekte resten av eftermiddagen som Drottning Platina, Drottning Diamantia och Prins Järnia (prinsen med  rost i kalsongerna).

Tack och lov så klarade sig de två små flickebarnen från just denna händelse utan några större ärr i själen. När jag idag frågade Y.d om hon kom ihåg Prins Järnia så hade hon inget minne av honom. Hon kom dock ihåg Drottning Silvia, Drottning Guldia och Drottning Diamantia.

 

Hälsar Ingi