Kategori: Okategoriserade

Utomäktenskapliga barn.

Min hustru, pissenissan, kan ju gå i taket för i princip allting. Typ att jag inte sköljt ur det tomma juice-paketet, eller glömt ett använt glas på köksbänken.

Men när jag kommer hem och berättar att jag blivit kär i en annan, så säger hon helt lugnt: ”Jaha är det en hund eller ett småbarn?”

Så idag tänkte jag chocka henne lite mer och sa, helt korrekt, att jag ville erkänna att jag har två utomäktenskapliga barn.

pissenissan tog även denna bekännelse helt lugnt och undrade bara vad jag menade.

”Menar du våra fadder barn, eller några av dina kompisars barn?”

”Nä det är mina biologiska barn, åtminstone tror jag det”, svarade undertecknad.

”Haha och vilka skulle det vara?”, frågade pissenissan.

”Jo det är ju småpissenissorna”, svarade jag. ”De är bägge två avlade och födda innan vi gifte oss, och därmed är de utomäktenskapliga!”

Så det mina kära döttrar, bara så ni vet, ni är utomäktenskapliga, oäkta barn. Det finns även otrevligare benämningar såsom bastard och ett ännu värre uttryck som jag inte vill skriva i en familjeblogg.

Men vi (mamma och jag) älskar er bägge två och hoppas att ni snart kommer på besök igen.

Puss på er, säger far och mor.

Annonser

Experthjälp

Jag tror inte att jag skrivit om detta tidigare, men om jag gjort det så ber jag om ursäkt.

På min förra arbetsplats, där jag verkade som någon slags utvecklingschef, så hade jag en mycket skicklig om än lite udda person, som jag uppskattade.

Nåja, mina chefer (VD och marknadschef)  försökte avklara en offert till en MYCKET stor försvarsleverantör inom EU. Försvarsleverantören skickar en väldigt avancerad teknisk fråga, som VD och marknadschef såklart inte kan besvara. Så frågan hamnar ju så klart i mitt knä. Problemet var dock att inte ens jag begrep frågan, så jag skickar den vidare till min skickliga medarbetare och får ett svar, som jag dock inte begriper, inom en timme.

Ity att jag litar på min medarbetare, så skickar jag svaret vidare till kunden, med kopia till mina chefer. Kunden är jättenöjd med svaret och tackar för den snabba responsen.

Så långt var allt bra, tills det att jag skrev ett email, med cc till cheferna, och tackade medarbetaren för hans snabba svar och förklarade att jag personligen ALDRIG kunnat svara på frågan. Varvid min VD fick ett utbrott och deklamerade ”Du får aldrig visa att du vet mindre än dina underställda”, varvid mitt svar var: ”Om jag har all kompetens, så behöver jag inga underställda. Bara fler timmar per dygn”.

Det sorgliga var att VD tog upp detta nästan ett år senare vid utvecklingssamtalet och ansåg att jag gjort ett tjänstefel för att jag berömt en underordnad och erkänt att han hade bättre kunskap än mig inom just detta specifika specialistområde.

Nä, äras den som äras bör.

Anser Ingi

Slöja eller sjallet?

Det här med slöjförbud gör undertecknad rätt så irriterad!

Hur kommer det sig att jag som vit medelåldersman har all rätt att ha mössa på mig och halsduk upp till näsan utan att det ses som ett brott, emedan om en kvinna med rötter från Mellanöstern bär en sjallet, så anses det som ett brott? Ja nu pratar jag om hijab

I forntiden (1960-talet) när jag var ung, så tog min mor ofta på sig en sjallett när hon inte hunnit fixa till håret. Likaledes så gjorde min svärmor och hennes mor (hustruns mormor) så. Och detta utan att de blev arresterade eller förnekades jobb.

Burkini-förbudet i Frankrike är ju ännu fjantigare, ity det enbart är badkläder utformade som överklassen i Europa använde på tidigt 1900-tal.

Det här handlar enbart om förtryck och kommer inte att underlätta integrationen eller världsfreden.

Dessa slöjförbud är lika korkade som att förbjuda användandet av långkalsonger, se tidigare inlägg: Våga bära långkalsonger samt Mail-servrar och långkalsonger vilka bägge två är allegorier om slöjförbud och burkiniförbud.

Självklart anser jag att det är upp till varje enskild individ huruvida hen vill bära slöja, sjallett, mössa, burkini, halsduk eller långkalsonger. Ingen ska tvingas bära ett plagg, ja förutom kostym och slips vid möten. Men ingen ska heller förbjudas att bära ett plagg, förutom bombväst.

Hälsar Ingi och flesta av de övriga träskmedlemmarna. Det var två hönor som inte höll med mig, men jag vill inte gärna namnge dem.

Lillpissenissan, Gud och hen

När den yngre av småpissenissorna, dvs lillpissenissan, var liten, så frågade hon ofta om Gud. Varifrån hon fick detta intresse vet vi inte riktigt, ity jag är ateist och min hustru, pissenissan, snarast kan räknas till agnostiker, även om hon gillar att gå i kyrkan.

Hursomhelst, när lillpissenissan frågade om Gud, så refererade hon alltid till Gud som en ”hon”, dvs en kvinna. När undertecknad frågade lillpissenissan varför hon var så säker på att Gud var en kvinna, så svarade lillpissenissan utan minsta tvekan: ”Jo för det är ju hon som bestämmer ALLT”!

Jupp hon hade lärt sig av hur det var i hushållet. Den som bestämmer är en ”hon”. Och därmed måste Gud vara en kvinna!

Hälsar pissenisse

 

Barnbarn

Ja, undertecknad längtar ju efter barnbarn. Jag vill gärna sitta där i soffan med små troll och läsa tramsiga sagor, såsom Hattjakten, Nasses Taxi och Lennart Helsings ABC. Jag vill även få sjunga tramsvisor skrivna av bla Povel Rammel, typ Lingonben.

Men för några år sedan, så träffade jag en mamma i livsmedelsbutiken. Mamman som vi kan kalla för Anna, mest för att hon absolut inte heter så, är en person som jag gillar. Hon är mor till två döttrar, varvid den yngre gick i samma klass som den äldre lill-pissenissan.

Hursomhelst så började Anna att beklaga sig över att hennes dotter, som vi kallar för Emma, var lesbisk.

”Ok” undrar undertecknad. ”Vad är problemet med det?”

”Men jag vill ju ha barnbarn”, säger Anna med tårarna i ögonvrån.

”Och vad är det som förhindrar det?”, undrar undertecknad igen. ”Det finns ju inseminationer, kompisknull eller adoptioner”.

Nåja, jag kramade om Anna lite och gav henne en klapp på ryggen.

Det lustiga var att två år senare fick jag höra att Emma blivit ihop med en pojke. Huruvida Anna fått några barnbarn än, har jag ingen aning om.

Nä det viktiga är att man älskar varandra. Barn kan man förhoppningsvis generera ändå, på något sätt.

Hälsar pissenisse

Blivit kär i en annan.

Ibland när undertecknad kommit hem så har jag erkänt för pissenissan att jag blivit kär i någon annan.

Jaha, säger pissenissan då ganska lugnt. Är det en hund, en bebis eller en tvååring?

Ibland kan jag dock svara ”Nä för det är en tvåårig hund”, eller ”Nä för det är en liten tikvalp”. Och ibland kan jag säga ”Nä för det är två heltokiga tvillingar som gärna springer runt på kontoret, flaxar med armarna och glatt skriker iiiiiiiii, som om det vore den bästa stund i världen.”

Mer hundar och heltokiga tvillingar på kontoret.

Anser Ingi.

 

Laxen och taxen

Jupp! Nu har undertecknad med all rätt blivit totalt idiotförklarad av grannarna.

Det var så här att vi skulle ta hand om en liten tax för ett tag och i samma veva satte jag igång med att grava lax.

Problemet var bara det att två gånger per dag så gick jag ut med laxen, emedan jag vände två gånger per dag på taxen.

Minnesanteckning till mig själv: Vänd på laxen, gå ut med taxen! Ska det vara så jäkla svårt att komma ihåg?

Hälsar taxvändaren.

PS

Som tur var så var det andra träskmedlemmar som gick ut med taxen flera gånger per dag, så det gick ingen nöd på den. Men den var lite förbryllad över att jag vände på den två gånger per dygn. Laxen däremot brydde sig inte så mycket.

/DS

Povel Ramel

Jupp! Det är bara att inse, det fanns en person som tom var tramsigare än undertecknad.

Jag tar av mig hatten och bugar mig för min nya idol Povel Ramel. Låten Lingonben är ett sådant mästerverk att jag bara häpnar. Hur lyckas han med att vara så tramsig? Jag har försökt i hela mitt liv, men aldrig att jag kan komma upp med ett sådant mästerverk.

Jo han har även skriven andra saker som är rejält tramsiga, men just Lingonben är en utav mina absoluta mest tramsiga favoriter.

Tack för det Povel.

Russin och brysselkål

Jag är faktiskt rädd gör russin, är det konstigt att förstå? Jag har träffat flera dussin och de är så hemska så!

Däremot så älskar jag spenat, brysselkål och de flesta svampar. Röksvamp är faktiskt förbaskat gott. Nej inte att röka, utan i matlagning. Dock måste man plocka dem tidigt, innan de blir ”rökiga”, och steka i smör eller ett veganskt alternativ såsom rapsolja.

Mina systerbarn, varav två är tillverkade i Bryssel, och en tom född där, har däremot alltid vägrat äta brysselkål.

Nu har dock pissenissan idag köpt brysselkål på extrapris, så förhoppningsvis så får jag ostgratinerad brysselkål någon gång de närmsta dagarna. Jag tror nämligen att det är det enda som kan fixa min migrän som jag haft i nästan tre dygn.

Palak Paneer tror jag också kan hjälpa. Spenat med ost, (eller tofu som vi brukar använda). Går att göra helt vegansk om man byter ut grädden och smöret mot havregrädde och majs- eller raps-olja.

Hälsar pissenisse som egentligen gillar att äta blodmat och död gris, men som tror att vi borde äta mindre av döda djur.

Göteborg

Tyvärr, så kommer nog snart Stockholm bli det nya Göteborg, och det är delvis mitt fel.

På företaget där jag arbetar så är vi alla medelålders+ vita män, så drar vi en massa ordvitsar. Problemet är att detta har spridit sig även till systerbolagen, där åldersfördelningen är betydligt mer jämnt fördelad. Vi har tydligen förlett även unga kvinnor till att börja dra ordvitsar, eller gubbskämt som vi kallar det.

Risken är att denna epidemi sprider sig inom hela koncernen, och rätt vad det är så börjas det dras ordvitsar mitt i Stockholms city. Tex på krogen, caféer, på Åhlens, NK eller, (ve och fasa), i de fashionabla modeaffärerna.

Följderna av detta kan bli katastrofala! Tänk om vi stockholmare helt plötsligt börjar prata med varandra, i värsta fall även på buss och tunnelbana.

Nej ett stopp måste ske! Vitsar bör inte få dras. Att hälsa på varandra i hissen bör vara förbjudet. Hålla upp dörren måste även det förbjudas. Men framförallt måste konversation på buss och tunnelbana beivras.

Vi har en Stockholms-attityd som måste värnas.

Anser Öfverste von Gyllenstråhle