Månad: december 2016

Vad tycker du?

”Men vad tycker du?”, fick undertecknad som fråga på ett trist möte som jag mer eller mindre somnat på.

Mitt svar var väl kanske inte riktigt var vad de förväntat sig, eftersom mötet handlade om testfall av mjukvara och mitt svar var följande:

”Jag tycket att de hundratusen rikaste personerna i världen borde ge bort 70% procent av sin förmögenhet, den nästa miljonen av de rikaste av personerna borde ge bort 50% av sin förmögenhet och de nästa 10 miljonerna av de rikaste personerna borde ge bort 30% av sin förmögenhet. Och de borde ge bort alla dessa pengar till SOS barnbyar och Unicef”, svarade undertecknad.

Det blev helt tyst i mötesrummet i närmare två minuter, innan projektledaren harklade sig och frågade om jag höll med om att beskrivningen av testfallet var bra eller inte.

Så mitt råd är: Sov inte på projektmöten!

Hälsar sjusovaren.

PS

Det var väl ändå tur att jag inte la till: ”För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”. Det  är reserverat för min kollega J Cato att använda sig av om och när han somnar i möten.

/DS

 

Annonser

Tänka efter före

Ja ni mina trogna fiktiva läsare, dvs alla två.

Ibland får man ångra vad man skrivit här på bloggen.

Vad jag mest fått ångra, är att jag framställde en DN-kåsör som väldigt bra, utan att säga att alla de andra var lika bra.

Först kom ju träsktrollet och skrek om att Lotta O var minst lika bra. Sen kom träsktrollet igen tillsammans med ett antal grisar och förklarade att Nisse var grisarnas favorit. Till yttermera visso så kom prinsessan med en sur min och undrade varför jag inte framfört Herr B’s förträfflighet? Prinsessan har ett gott öga för just Herr B. Hon har inte ett alls lika gott öga för mig, ity hon anser att jag bara skriver trams.

Så fortsatte det hela veckan med den ena efter den andra som undrade varför jag ignorerat just deras favoritkåsör.

Och mitt enda svar är: Jag sa att han var en av de bästa. Om alla är jättebra så gäller det epitetet dem också.

/Hälsar den misslyckade kåsören.

PS

Jocko kom i alla fall och gav mig en liten tröst. Han sa att undertecknad faktiskt var hönsens favoritkåsör.

”Nej men vad kul!”, utropade jag. ”Har de läst min tramsblogg?”

”Nä, det vet du väl att hönsen inte kan läsa”, svarade Jocko.

”Men har du läst bloggen för dem?”, undrade jag.

”Nä de skulle ändå inte begripa den”, sa Jocko , hänsynsfullt försummande det sorgliga faktum att det förmodligen är ingen som begriper sig på den här tramsbloggen.

”Jamen, hur kan jag då vara deras favoritkåsör?”, frågade undertecknad.

”Jo, du ger dem mat, och det gör inte de andra”, svarade Jocko.

Så mina vänner och ovänner, är man en usel skribent så får man se till att muta sin omgivning för att få uppskattning.

/DS

 

Vilken lycka, vilken fröjd

Undra på att jag är nöjd.

Pissenisse har haft både pissenissan och de två småpissenissorna hemma idag för middag, (ja pissenissan är ju för det mesta hemma, men inte småpissenissorna, och dessutom var det i söndags som detta skrivs).

Den yngre av småpissenissorna ska vara kvar till annandag jul, vilket undertecknad tycker är alldeles för kort. Den äldre av småpissenissorna dyker upp lite när hon vill, och någon enstaka gång så stannar hon kvar över natten. Mest om hon är hungrig, då kan hon tänka sig att stanna kvar en natt, för att äta mat.

Ja hon är alldeles för mager så hon behöver äta upp sig lite. Frågan är bara hur hon kan vara så mager med tanke på den enorma mängd av föda hon stoppar i sig när hon är på besök hos oss.

Men med tanke på att hon som liten småpissenissa åt smör och drack vispgrädde när ingen såg och ändå inte la på sig någon vikt så ska man kanske inte vara så förvånad.

Undertecknad och pissenissan kunde aldrig vara säkra på huruvida vi hade grädde eller smör till matlagning i kylen, ity den äldre småpissenissan kunde ha slukat detta mellan tiden att vi gick till jobbet på morgonen tills att vi kom tillbaka från jobbet på eftermiddagen.

Tom till denna dag så måste man alltid undersöka vad som försvunnit i skafferiet och kylen när hon varit på besök. Senast så åt hon upp alla vår lyx-cocktail-caprisar, utan att ens säga till att hon ätit upp dem, så när pissenissan skulle göra sig sin Dry-martini, så fanns det ingen lyx-cocktail-capris kvar till Dry-martinin. Och då blev ju pissenissan lite ledsen i ögat. Hon fick nöja sig med oliver.

Jaja, både pissenissan och undertecknad föredrar ändå att de små kräken kommer hem på besök, även om de äter oss ur huset.

Hälsar far och mor.

PS.

Men den yngre av småpissenissorna får ingen ål till julbordet och har heller inte fått det de senaste sju åren. Ål är gott tycker både jag och den yngre småpissenissan. Men den är ju i princip utrotad. Så ät ingen ål och låt gärna bli Scampi. Hajfenssoppa och valbiff ska ni inte ens tänka på. Morötter, rödbetor och lök är däremot inte utrotningshotade så det kan ni äta av. Det samma gäller kaniner och råttor, dvs de är inte utrotningshotade.

/DS

 

Kärlekssånger

Ibland så sjunger undertecknad kärlekssånger till sin älskade pissenissa. Hon uppskattar dem inte riktigt, ity min sång lyder så här:

”Du är den tredje vackraste jag vet. Du är den tredje finaste i världen”.

”Jaha vilka är de andra två?”, undrade pissenissan ganska irriterat.

”Småpissenissorna så klart”, svarade undertecknad.

Nu får undertecknad sova i vedboden den närmsta månaden.

Hälsar vedbodsgästen.

PS.

Tur att jag har en varm sovsäck och att Maja Lotta vår kloak-råtta kommer och håller mig sällskap i vedboden.

/DS.

 

 

 

Maskrosblomman

Eftersom jag ändå håller på och skriver om barn som har berört mig genom tiderna, så vill jag gärna berätta om en ung liten fröken som vi kan kalla för ”Maskrosblomman”, mest för att hennes ”styvmamma”, kontoristen, kallade hennes så.

Maskrosblommans mor var narkoman, och hennes far var förmodligen det också, även om fadern var okänd. Maskrosblomman blev omhändertagen av polisen vid en knark-razzia i en svensk småstad tidigt 1980-tal.

Ity Maskrosblomman vare sig tillverkade knark, sålde knark eller knarkade själv, samt var ca 4 år så blev hon inte anhållen eller arresterad. Men pga att hennes vårdnadshavare blev arresterad så blev den lilla Maskrosblomman en sen fredagseftermiddag avlämnad på socialkontoret i denna småstad.

På socialkontoret i denna småstad, så sent på en fredagseftermiddag, så fanns enbart en kontorist kvar och det råkade vara en god vän till mina föräldrar.

Kontoristen visste inte vad hon kunde göra för det fanns inga akuta barnhem i denna småstad och inga socialsekreterare att tillgå. Men eftersom kontoristen var isländska, så tog hon ett resolut beslut och ringde hem till sin chef och sa: ”Jag tar med mig flickebarnet hem, så kan hon stanna hos oss åtminstone över helgen”. Och chefen sa ”Ja gör du så, blir det diskussion om detta, så tar jag ansvaret”. En bra chef helt enkelt.

Nu är det ju så att Maskrosblomman blev kvar betydligt längre än en helg hos kontoristen och hennes familj. Det var ju så jag lärde känna henne. För när kontoristen och hennes man besökte mina föräldrar så var ju Maskrosblomman med.

Första gången var en lördagseftermiddag till tidig lördagskväll, när jag var 18-år och gick sista året i gymnasiet och råkade vara hemma. Det var inte många lördagskvällar man var hemma i den åldern.

Och det är klart för en 4-åring sittande med ett gäng 40 till 50 åringar så kan det ju bli lite långtråkigt, så jag erbjöd mig att läsa lite för henne. Dock visade det sig att vi hade ju inga sagoböcker på svenska. Jag och min syster var lite för gamla för det när vi flyttade till Sverige.

Nåväl! Nöden har ingen lag. Undertecknad tog fram Doddi böckerna på isländska och fick helt enkelt översätta samtidigt som han läste. Vi hade det hur mysigt som helst i ca 3,5 timmar innan gästerna åkte hem.

Därefter när jag visste att Maskrosblomman skulle komma på besök så avbokade jag mina engagemang för att kunna läsa och busa med Maskrosblomman. Fast det var lite tufft när man visste att Kerstin skulle vara med på engagemanget som man avbokade. Kerstin var min stora kärlek som jag aldrig vågade fråga chans på. (Och ja Kerstin var äldre än jag).

Jag vet faktiskt inte hur länge Maskrosblomman blev kvar hos kontoristen och hennes familj. Jag vill minnas att de adopterade henne, men är inte riktigt säker. Vad jag vet är att under större delen av min universitetstid så fanns hon i alla fall kvar och jag mötte henne ett antal gånger, och pissenissan, min nuvarande hustru, har också mött henne åtminstone en gång.

Hälsar Ingi

PS.

Undertecknad var ju lite tidigare förälskad i kontoristens äldre dotter, (hon var jämnårig med mig, dvs vi var födda samma år och var bägge 18-år). Men det rann ut i sanden trots att vi hånglade lite en kväll.

/DS

 

Kvicksilvret och jag

Ibland önskar undertecknad att han skrev bloggen anonymt, ity det kan bli lite känsligt när man skriver om människor som man har eller har haft i sin omgivning.

Dock tänker jag ändå skriva om en liten skrutt som jag haft som granne, mest pga att jag mest har positiva saker att säga om henne och att jag dessutom gillade henne väldigt mycket.

Kvicksilvret, som jag kallar henne, mest pga att hon inte heter så, men kanske pga att hon kunde ha hetat så, var väl ca 3 år när hon och hennes familj flyttade in i vårt område. Men hon fångade väl mitt hjärta när hon var i 4-5-års åldern.

Den äldre utav småpissenissorna har ju alltid haft en extremt god hand med barn. Barn älskar henne och hon älskar de flesta små barn. Så trots att den äldre småpissennisan var typ 13 år, så kom det lilla Kvicksilvret, då 5 år, och ringde på vår dörr och undrade om den äldre småpissenissan kunde leka.

”Nja”, svarade undertecknad. ”småpissenissan har precis gått in i duschen, och det brukar ta MINST en halvtimme”.

”Nåja, då kommer jag in och väntar”, sade Kvicksilvret helt obekymrad.

”Ja gör du det”, svarade jag lite förvånad men ändå road.

”Vad gör du”, frågade Kvicksilvret.

”Tittar på TV”, svarade undertecknad.

”Ok, då tittar jag med dig”, sa Kvicksilvret. ”Vad tittar du på?”.

”Mythbusters”, var mitt svar.

Så satt vi där i soffan, jag i mitt hörn och hon i mitten, och efter ett litet tag så kröp hon närmare mig och till slut så lutade hon sig mot mig och jag undrade ”Hoppsan”, men la ändå armen runt henne och frågade: ”Ska vi titta på något annat?”. ”Ja!”, utropade Kvicksilvret. ”Har du Disney-channel?”. ”Nä”, svarade undertecknad, ”Men vi har barnkanalen och Nickelodeon”.

Så vi valde Nickelodeon och sen satt vi i soffan. Hon lutad mot mig och jag med armen kring henne och vi tittade på Svamp-Bob Fyrkant och bara myste i en halvtimme. Trots att jag egentligen hatar Svamp-Bob Fyrkant.

Däremot var det många andra som tyckte att Kvicksilvret var lite svår. Bla hennes föräldrar och hennes lärare. Undertecknad har lite svårt att förstå just detta. Ja det kanske inte alltid är det ideala i en skolklass att ha en utåtagerande, nyfiken och ifrågasättande unge. Men är det inte just den typen vi vill ha?

Undrar Ingi Björnsson

PS

Kanske kan det bero på att jag och Kvicksilvret förmodligen har samma bokstavssyndrom som gjorde att vi trivdes så bra ihop. Men när jag var ung var bokstavssyndrom inte ens uppfunna. För böfvelen, när jag var ung var knappt alfabetet uppfunnet. Vi fick nöja oss med runskrift!

/DS

 

Hittepåblogg, vs. Ljugblogg.

Undertecknad ville ju gärna ha de äkta bilderna på de saker som de små syslöjdseleverna gjort med djurögonen som jag ju ändå försökte köpa in. Varvid pissenissan erbjöd ett antal länkar från det däringa konstiga intranätet.

Men där satte både pissenisse och undertecknad stopp! Det här må vara en tramsblogg och en hittepåblogg. Men det kommer aldrig att vara en ljugblogg. Presenterar vi bilder, så ska de vara autentiska. Så härmed presenteras två bilder på vad två av de små eleverna kreerat:

 

Hälsar hittepåbloggarna

Djurögon

pissenissan undervisar ju i en så konstig gren som syslöjd. Eftersom de tydligen hade någon underlig uppgift i syslöjden där det krävdes plastögon som kunde sys fast på olika varelser, blev undertecknad ivägskickad att köpa plastögon.

Nu visade det sig att det inte alls hette ”plastögon” utan snarare ”djurögon”. När undertecknad väl kom till sybehörsaffären, så gissa om han kände sig som någon slags psykopat när han kommer och frågar om ”Ett paket med stora djurögon och två paket med mellanstora djurögon”.

Nä det där med att köpa kroppsdelar, även om det är i en sybehörsaffär är inte i undertecknads intresse.

Hälsar psykopaten.

Hårvård.

Nu råkar ju några av Träskinnevånarna var i behov utav hårvård. Vissa mer, andra mindre och en del inte alls.

Träsktrollet och Kontorstrollet är ju helt hårlösa och behöver därmed ingen hårvård över huvud taget. Jocko har ju däremot sina tre hårstrån på tungan som ändå måste klippas med jämna mellanrum.

pissenissan och Prinsessan, har ju däremot rejäla hårmanar som med jämna mellanrum måste friseras hos någon elegant ”coiffure” i Paris. Tack och lov så ser Jocko till att vika dem till Paris gratis, och Öfversten betalar själva friseringen, så det gräver inte så djupt i undertecknads plånbok.

Dock är Öfversten inte så generös att han supportar min och pissenisses hårvård. Nä det får vi allt bekosta själva.

Undertecknad går ju till Assyriern på hörnet och får en hårklippning som tar ca 10 minuter och kostar 190 svenska bagis. Emedan pissenisse envisas att gå till den helsvenska hårsalongen som tar 50 minuter och 600 spänn för att göra samma sak.

Ja visst, pissenisse ser väl vackrare ut än jag, men är det verkligen håret som gör skillnaden.

Undrar Samson.

Tomtar på loftet.

Eftersom det ändå är juletider och vi håller på och diskuterar jultomtar, så kan jag inte låta bli att svara på frågan från många av mina fiktiva läsare, dvs alla två.

Frågan lyder: ”Hur många tomtar är det optimalt att ha på loftet?”

Nja den här frågan är inte helt enkel att svara på, så undertecknad har tillfrågat expertisen:

”43”, säger min före detta universitetslektor i algebra, Peter Hackman, som bland annat är världsberömd för att han komponerade en algebratenta där samtliga svar skulle vara just 43.

”42”, svarar min gamla vän Douglas Adams. Då det är svaret på livet, universum och allting.

”7” svarar undertecknad, ity sju är ett magiskt nummer som förekommer i de flesta religioner och mytologier.

”pi”, säger Jocko som ju gärna gillar det irrationella, inklusive irrationella tal.

”Noll”, hävdar pissenissan och prinsessan bestämt! ”Tomtar på loftet innebär ju att man är tokig. Och det vill vi ju inte att någon ska vara”. Nähä, varför stannar ni då kvar här i Träsket där de flesta har tomtar på loftet och är rent allmänt heltokiga?

Träsktrollet och Kontorstrollets svar var: ”Så många som det finns plats för, typ nitton titton miljarder. Ju fler ju roligare”.

Undertecknad kan inte annat än att hålla med de två trollen.

Hälsar den med tomtar på loftet.