När mina döttrar var små, så lekte de som de flesta småflickor prinsessor och drottningar. Utav förståeliga skäl så var Drottning Silvia en av de populäraste rollfigurerna att ta sig an. Allra oftast var det ju den äldre dottern som snodde den rollen och den yngre nöjde sig med rollen som kronprinsessan Victoria, men någon enstaka gång så lyckades yngre dottern paxa rollen som Drottning Silvia varvid följande konversation uppstår (Ä.d. = äldre dotter, Y.d. = yngre dotter, Far i huset = undertecknad):
Ä.d: Om du ska vara Drottning Silvia, då är jag Drottning Guldia.
Y.d: Nä varför ska du alltid få vara bäst.
Far i huset: Men Y.d, då kan ju du vara drottning Platina. Platina är ju finare än guld!
Ä.d: Då är jag Drottning Diamantia!
Far i huset, som nu försöker gjuta lite olja på vågorna med lite töntig pappa-humor: Jupp i sådana fall är jag prinsen med rost i kalsongerna. Nämligen Prins Järnia. Vid min sida har jag min halvbror som endast jobbar som inhyrd prins, nämligen prins Poolia samt vår isländska prins-kusin, Prins Polo. (För de som inte vet eller inte kan googla så är Prince Polo en slags polsk kexchoklad som är mycket populär på Island).
Det lustiga var att mitt tramsiga utlägg faktiskt avstyrde bråket och de insåg aldrig sarkasmen i mitt nyvalda prinsnamn, utan vi lekte resten av eftermiddagen som Drottning Platina, Drottning Diamantia och Prins Järnia (prinsen med rost i kalsongerna).
Tack och lov så klarade sig de två små flickebarnen från just denna händelse utan några större ärr i själen. När jag idag frågade Y.d om hon kom ihåg Prins Järnia så hade hon inget minne av honom. Hon kom dock ihåg Drottning Silvia, Drottning Guldia och Drottning Diamantia.
Hälsar Ingi
pissenisseblog 