Prao

Undertecknad har ju lovat att skriva om sin Prao på ett fotolabb i en obskyr småstad i Mellansverige. Praon eller Pryon som det snarare hette i den forntid som jag gick i nian försiggick i två veckor. Vad man fick ägna sig åt var att framkalla film, mest färg men även svart-vitt, klippa upp negativen samt göra papperskopior från negativen.

Den absolut värsta uppgiften var att framkalla färgfilm. När man framkallar färgfilm måste det vara så mörkt i rummet att du inte ser något alls! Du har en röd lampa som är så mörk att du inte ens ser den innan du suttit en halvtimme i mörkret och även då räcker lampan enbart som ett riktmärke på vilken riktning som du står i. Innan du utför uppgiften måste du noggrant ha gått igenom exakt hur omgivningen och apparaturen ser ut för att kunna genomföra arbetet i blindo.

Det var ganska tråkigt att sitta i en halvtimme innan man kunde börja, ity detta var långt innan ljudböckernas tid, så man fick rulla tummarna och sjunga ekivoka visor för sig själv under tiden att man fick åtminstone lite mörkerseende. Nåja även det gick väl ändå att genomföra.

Att framkalla svart-vit film var betydligt enklare, helt enkelt pga att du kan arbeta i ett ljus som efter en halvtimme i halvmörkret faktiskt möjliggör dig att se vad du håller på med. Dock efter att jag framkallat en svart-vit film, så kommer ägaren för firman, dvs själva fototeknikern och är helt i uppror över att jag saboterat det svart-vita negativet, och då ska man vara mycket medveten om att sabba kundens negativ är det ABSOLUT sämsta man kan göra.

”Njaa” säger jag. ”Hur kan jag ha sabbat det?”

”Det är ju helt blankt!”, säger fototeknikern. ”Du måste ha utsatt det för ljus!”.

Undertecknad blev ju först lite förvirrad och mycket nervös, men kom ju ändå på att påståendet inte kunde stämma ity det var ju ett ”Negativ”. Om filmen blivit utsatt för ljus så skulle den ju vara svart och inte blank (genomskinlig), och kemiprocessen skötte ju maskinen om, så den kunde inte jag vara ansvarig för. Efter några minuters övertalning, där jag även erbjöd mig att utsätta en film för ljus och framkalla den, så insåg fototeknikern att jag hade rätt och att kunden förmodligen inte lyckats sätta in filmen så att den drogs fram i kameran. Det slutade med att kunden fick en ny filmrulle á 16 kronor. Ja det var så mycket en svart-vit filmrulle kostade på den tiden.

Ja det finns ett antal andra historier att berätta från denna Prao/Pryo men det tar vi en annan dag.

Hälsar Pryon.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s