Maskrosblomman

Eftersom jag ändå håller på och skriver om barn som har berört mig genom tiderna, så vill jag gärna berätta om en ung liten fröken som vi kan kalla för ”Maskrosblomman”, mest för att hennes ”styvmamma”, kontoristen, kallade hennes så.

Maskrosblommans mor var narkoman, och hennes far var förmodligen det också, även om fadern var okänd. Maskrosblomman blev omhändertagen av polisen vid en knark-razzia i en svensk småstad tidigt 1980-tal.

Ity Maskrosblomman vare sig tillverkade knark, sålde knark eller knarkade själv, samt var ca 4 år så blev hon inte anhållen eller arresterad. Men pga att hennes vårdnadshavare blev arresterad så blev den lilla Maskrosblomman en sen fredagseftermiddag avlämnad på socialkontoret i denna småstad.

På socialkontoret i denna småstad, så sent på en fredagseftermiddag, så fanns enbart en kontorist kvar och det råkade vara en god vän till mina föräldrar.

Kontoristen visste inte vad hon kunde göra för det fanns inga akuta barnhem i denna småstad och inga socialsekreterare att tillgå. Men eftersom kontoristen var isländska, så tog hon ett resolut beslut och ringde hem till sin chef och sa: ”Jag tar med mig flickebarnet hem, så kan hon stanna hos oss åtminstone över helgen”. Och chefen sa ”Ja gör du så, blir det diskussion om detta, så tar jag ansvaret”. En bra chef helt enkelt.

Nu är det ju så att Maskrosblomman blev kvar betydligt längre än en helg hos kontoristen och hennes familj. Det var ju så jag lärde känna henne. För när kontoristen och hennes man besökte mina föräldrar så var ju Maskrosblomman med.

Första gången var en lördagseftermiddag till tidig lördagskväll, när jag var 18-år och gick sista året i gymnasiet och råkade vara hemma. Det var inte många lördagskvällar man var hemma i den åldern.

Och det är klart för en 4-åring sittande med ett gäng 40 till 50 åringar så kan det ju bli lite långtråkigt, så jag erbjöd mig att läsa lite för henne. Dock visade det sig att vi hade ju inga sagoböcker på svenska. Jag och min syster var lite för gamla för det när vi flyttade till Sverige.

Nåväl! Nöden har ingen lag. Undertecknad tog fram Doddi böckerna på isländska och fick helt enkelt översätta samtidigt som han läste. Vi hade det hur mysigt som helst i ca 3,5 timmar innan gästerna åkte hem.

Därefter när jag visste att Maskrosblomman skulle komma på besök så avbokade jag mina engagemang för att kunna läsa och busa med Maskrosblomman. Fast det var lite tufft när man visste att Kerstin skulle vara med på engagemanget som man avbokade. Kerstin var min stora kärlek som jag aldrig vågade fråga chans på. (Och ja Kerstin var äldre än jag).

Jag vet faktiskt inte hur länge Maskrosblomman blev kvar hos kontoristen och hennes familj. Jag vill minnas att de adopterade henne, men är inte riktigt säker. Vad jag vet är att under större delen av min universitetstid så fanns hon i alla fall kvar och jag mötte henne ett antal gånger, och pissenissan, min nuvarande hustru, har också mött henne åtminstone en gång.

Hälsar Ingi

PS.

Undertecknad var ju lite tidigare förälskad i kontoristens äldre dotter, (hon var jämnårig med mig, dvs vi var födda samma år och var bägge 18-år). Men det rann ut i sanden trots att vi hånglade lite en kväll.

/DS

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s