Kvicksilvret och jag

Ibland önskar undertecknad att han skrev bloggen anonymt, ity det kan bli lite känsligt när man skriver om människor som man har eller har haft i sin omgivning.

Dock tänker jag ändå skriva om en liten skrutt som jag haft som granne, mest pga att jag mest har positiva saker att säga om henne och att jag dessutom gillade henne väldigt mycket.

Kvicksilvret, som jag kallar henne, mest pga att hon inte heter så, men kanske pga att hon kunde ha hetat så, var väl ca 3 år när hon och hennes familj flyttade in i vårt område. Men hon fångade väl mitt hjärta när hon var i 4-5-års åldern.

Den äldre utav småpissenissorna har ju alltid haft en extremt god hand med barn. Barn älskar henne och hon älskar de flesta små barn. Så trots att den äldre småpissennisan var typ 13 år, så kom det lilla Kvicksilvret, då 5 år, och ringde på vår dörr och undrade om den äldre småpissenissan kunde leka.

”Nja”, svarade undertecknad. ”småpissenissan har precis gått in i duschen, och det brukar ta MINST en halvtimme”.

”Nåja, då kommer jag in och väntar”, sade Kvicksilvret helt obekymrad.

”Ja gör du det”, svarade jag lite förvånad men ändå road.

”Vad gör du”, frågade Kvicksilvret.

”Tittar på TV”, svarade undertecknad.

”Ok, då tittar jag med dig”, sa Kvicksilvret. ”Vad tittar du på?”.

”Mythbusters”, var mitt svar.

Så satt vi där i soffan, jag i mitt hörn och hon i mitten, och efter ett litet tag så kröp hon närmare mig och till slut så lutade hon sig mot mig och jag undrade ”Hoppsan”, men la ändå armen runt henne och frågade: ”Ska vi titta på något annat?”. ”Ja!”, utropade Kvicksilvret. ”Har du Disney-channel?”. ”Nä”, svarade undertecknad, ”Men vi har barnkanalen och Nickelodeon”.

Så vi valde Nickelodeon och sen satt vi i soffan. Hon lutad mot mig och jag med armen kring henne och vi tittade på Svamp-Bob Fyrkant och bara myste i en halvtimme. Trots att jag egentligen hatar Svamp-Bob Fyrkant.

Däremot var det många andra som tyckte att Kvicksilvret var lite svår. Bla hennes föräldrar och hennes lärare. Undertecknad har lite svårt att förstå just detta. Ja det kanske inte alltid är det ideala i en skolklass att ha en utåtagerande, nyfiken och ifrågasättande unge. Men är det inte just den typen vi vill ha?

Undrar Ingi Björnsson

PS

Kanske kan det bero på att jag och Kvicksilvret förmodligen har samma bokstavssyndrom som gjorde att vi trivdes så bra ihop. Men när jag var ung var bokstavssyndrom inte ens uppfunna. För böfvelen, när jag var ung var knappt alfabetet uppfunnet. Vi fick nöja oss med runskrift!

/DS

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s