Den tid som var, eller hitta vilse.

pissenisse och pissenissan har ju två döttrar. Dessa döttrar har ju tack och lov, men också väldigt mycket tyvärr, blivit vuxna.

pissenisse och även pissenissan saknar väldigt mycket det här med att vi gick ut i skogen, sjungandes sången :

”Ellinor och Emelie springer genom skogen, Hoodiladi hoodiladi, hoppsan en sån dag”.

Den äldre av småpissenissorna bara fullkomligt älskade att gå vilse. Hennes favoritnöje från 3 års ålder var att vi gick ut så långt ut i skogen som möjligt och bara sa åt henne: ”Nu är vi vilse nu får du leda oss hem”. Hon hittade ALLTID den kortaste och rakaste vägen hem, om hon inte var sugen på lite mer utökade vandringar, vilket hon oftast var. Och hon krävde alltid större utmaningar.

En gång så släppte vi av henne i Abisko, när hon var fem år gammal, och tog flyget hem. Och då ska ni ändå inse att vi bodde i Istanbul just då. Ett och halvt dygn senare, så stod hon på vår trapp i Istanbul och undrade om vi inte kunde ge henne en större utmaning!

Den yngre småpissenissan var dock inte lika kunnig i geografi. Släppte vi henne 50 meter från vår tomtgräns, så kunde hon inte hitta hem. Inte ens vid dryga 20 års ålder. Bara en sådan sak att när hon skulle komma hem från Uppsala till Tyresö, så hamnade hon i Budapest och har inte lyckats hitta hem än.

Det sorgligaste var dock att när min dotter hamnade i Budapest, så lyckades hennes GIGANTISKT stora lila soffa, som aldrig tidigare varit hemma hos oss, uppenbarligen hitta hem till mig och min hustru.

Nä fler döttrar och färre soffor hemma anser,

far och mor, aka pissenisse och pissenissan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s